D.A:s rollspel

- Vad är det? frågar jag Draco tyst.

Jag reser mig upp och fortsätter gå tillbaka till slottet. Tårarna rinner fortförande. När jag kommit tillbaka till Hogwarts så går jag runt på marken utanför. Jag stannar vid ett pilträd med piskande grenar. Vi foten av trädet så ser jag ett hål som en människa skulle kunna krypa igenom. Jag ser en knöl på trädet som ser lite ut som en knapp. Jag får en väldigt konstig idé och tar en lång pinne och trycker på knölen med den. Grenarna slutar att piska. Jag går fram och kryper ner i hålet. Där är det en gång. Jag går genom gången. I slutet är det ett litet rum med förspikade fönster. Jag sätter mig på golvet och gråter

"Inget." viskar jag till Joe.
"Jag vill faktiskt inte vara med på ditt upptåg, Hermione." sa jag surt och såg sorgen i hennes ögon.

- Det är lungt, säger jag. - Bara du inte skvallrar.
Men det är inte alls okej. Det kommer nog aldrig bli bra mellan oss. Det är nog bäst att bara låta Draco vara ifred. Jag går långsamt därifrån...

Efter ett tag så torkar jag bort tårarna och reser mig upp. Jag börjar gå ut genom gången. Jag ser det där gänget som jag såg i hogsmead förut.

Jag kollar surt och Hermiones håll.
"Vad ska vi göra?" frågade jag Joe utan att kolla på honom.

jag kollar emellan dem innan jag bakar några steg så att jag inte är i vägen eller gör något dumt.

Jag kan inte hålla tillbaka sorgen längre. Draco är så känslokall, han är alltid sur på mig och jag får aldrig veta varför. Jag skulle aldrg ha pratat med Draco, det ända han gör är att såra mig. Tårarna tränger sig fram bakom mina ögonlock. Han vill nog bara att jag ska försvinna ur hans liv. Jag snyftar till men försöker kväva den. Resultatet blir ett djuriskt läte. Jag känner Joes blick i ryggen.

"Tänker du gå med i D.A eller vad det där tramset nu hette?" frågar jag Joe surt.

- Om du inte vill det så gör jag inte det, svarade jag.
-vad sägs om att gå och ta en honungsöl? frågar jag Draco i ett försök att muntra upp honom.