Magic Bounty (PRS)

Peter tänkte efter medan han tuggade på en bit kött.
"Jag skulle vilja smaka riktig mat. Man blir lite trött på torr mat. Kanske din mamma kan laga något? Fast bara om hon vill", sade han. "Och... Jag skulle vilja bilda en egen familj. Med en egen kvinna", sade han och rodnade när han tittade upp på Anna kort. "Det är så skumt", mumlade han och tog en bit torkad frukt. "Jag hade aldrig trott att jag skulle få en andra chans. Att jag en dag kanske inte längre skulle behöva fly och gömma mig. Att jag skulle träffa personer som inte fruktade mig." Han tittade upp på Anna igen. "Att jag skulle få en chans att bli kär..."

Anna nickade. "Jag är säker på att min mamma gör en stor middag när vi kommer till byn, så det behöver du inte oroa dig för" log hon. Hon fortsatte äta och drack en del av sitt vatten och fortsatte lyssna. Han verkade vilja samma saker som henne. Hon fortsatte studera honom medans hon åt och strök undan lite våt hår från sitt ansikte. "Alla förtjänar en andra chans...Och det finns massor av trevliga tjejer i byn som du säkert kan bli kär i...". Hon förstod inte alls att han menade henne då han sa det.

"Jo...", sade Peter och suckade lite.
Han skakade av sig det och gick bort till garderoben för att klä på sig ytterkläderna. "Kan du fylla på vattenflaskan?" frågade han Anna, fortfarande vänd mot garderoben.
Han drog upp huvan och dragkedjan på jackan och gick ut för att vänta i korridoren utanför när han hörde ägarens röst från ett rum längre bort. "... För i helvete Francis, hör du inte vad jag säger? Den där rödhåriga tjejen är häxan som hänger efter Tonkin!" Mannen verkade prata i telefon.
Francis...? Var hade Peter hört det namnet förut?
"Ja, jag är säker på det! Hon och en ung man tog in på mitt värdshus igår! Om du och Jenna vill ha dem så får ni ta era lata arslen hit! Och jag vill ha betalt."
Francis var mannen som kört med detektiven.
Hon måste vara Jenna. Vilket innebar att ägaren visste vilka de var och att Jenna var på väg dit i samma stund!

Anna nickade till honom och log mjukt. Hon tog deras vattenflaska efter att hon ätit och gick in i badrummet. Hon fyllde på vattenflaskan med fräscht, nytt vatten. Hon tänkte på Peter. Hon hoppades han skulle få det bra, att han hittade någon att leva med som han ville. Hon hoppades de fortfarande kunde vara vänner. Hon tänkte på hur de hade vaknat den här morgonen, i varandras armar. Det hade varit väldigt trevligt faktiskt. Otroligt trevligt. Hon rodnade lite vid tanken och upptäckte att flaskan redan var full och det rann över. Hon satte på korken och stängde av vattnet innan hon tog sig ut. Hon tog på sig ytterkläderna och tog sin väska och stoppade ner vattenflaskan innan hon gick ut till Peter.
"Jag är klar, vi har vatten nu med. Redo att gå?" log hon mot honom och började gå mot utgången i värdshuset och hade ingen aning om vad Peter nyss hört.

Peter hyssjade henne och följde efter.
"Jag hörde nyss ägaren prata i telefon. Han pratade med Francis, den där nervösa mannen som kört detektivens bil, hon heter Jenna förresten, och han berättade om oss. De vet att vi är här! Vi måste iväg, fort!" viskade han panikartat och skyndade på Anna ut genom dörren när ägaren dök upp i trappan och ropade: "Hallå! Vänta!"
Peter ignorerade honom och sprang vidare.
"Vänta!" upprepade ägaren och sprang efter.
"Kan du inte göra något? Kasta den där smärtillusionen!" flåsade Peter till Anna.

Anna såg förvirrat på honom då han hyssjade henne. "Peter?". Hon lyssnade på honom och fick ett skrämt uttryck. "Seriöst?! Vi måste fly!". De som nyss hade trott att nästan allt var bra och fixat! Hon skyndade med Peter och flämtade då hon hörde ägarens röst bakom dem. Hon sprang ännu fortare och hoppades de skulle komma undan.
"Jag kan försöka!" flämtade hon tillbaka. Hon stannade och vände sig snabbt om. Hon tittade på ägaren och koncentrerade sig snabbt. Snart föll han ner och skrek utav smärta. "Ledsen!". Hon började springa igen och tog Peters hand och höll den hårt.

Peter klämde hennes hand och fortsatte springa.
Precis samtidigt som de kom in i grönskan hörde de hur en bil svängde in på värdshusets grusplan.
Peter kastade en blick bakåt och såg Jenna stiga ur bilen. Hon hade långt, rakt, rödbrunt hår.
Hon bar ett par jeans och en svart läderjacka och dolde ögonen bakom ett par solglasögon.
Det första som Peter lade märke till var dock hennes längd. Hon var säkert runt två meter, längre än han själv.
Hon kunde inte se dem bakom buskarna och träden, men Peter hade ändå ingen lust att vänta tills hon hittade dem. Han fortsatte springa genom skogen i nästan tjugo minuter innan han var tvungen att stanna och hämta andan vid en liten bäck.

Anna fortsatte bara att springa och kände hur hennes ben protesterade att springa så mycket efter att de gått i två dagar. Hon fortsatte att pressa dock och hörde också ljudet av bilen bakom dem. Hon valde att inte titta bakåt utan bara sprang. Hon skulle snubbla annars, som hon hade gjort då Peter jagat henne första gången de träffades.
"De är redan efter oss! Vi kommer bli fångade Peter!" sa hon panikartat. Plötsligt hörde hon ljudet av en bil igen. De var precis bredvid en väg igen, de hade inte hunnit springa in i skogen än. Hon dök mot marken och drog med sig Peter så de var gömda i buskarna. Hon hörde bilen stanna, precis som för några dagar sedan och hon höll handen för munnen för att tysta sina flämtande andetag. Hon rörde försiktigt på huvudet bara så hon kunde se ifall kvinnan och mannen kom närmare dem eller inte. Men vad hon såg gjorde henne så chockad att handen föll från munnen och hon utropade. "Sam?!". Hon stod snabbt upp. Där, framför sin bil stod Sam, hennes storebror. De var väldigt lika i utseende, båda hade rött hår, Sam hade kort men det var också smålockigt. Och de hade lika gröna ögon. Men han var längre än henne. "Anna?! Jag trodde jag aldrig skulle hitta dig!". Han omfamnade henne hårt och hon gjorde samma sak tillbaka.

(Vänta, nu hängde jag inte med. Vart är de? Fortsatte de att springa genom skogen och nådde en annan väg eller är de kvar vid värdshuset? ô.o)

(Jag förställde mig det som om att de sprang in i skogen, men inte djupare in i den utan nära en väg xD)