Dör för dig - A Wolfstar Story

hhaha minionerna xD

I WILL SEE!!!!!
(Min mamma och yngsta lillebrorn skulle kolla )

Hhaha kolla du! Den va bra x)

DEN HAR JAG SETT! Den var bra xD

VISST ÄR DEN!

Blir så lurad, trodde det var ett nytt kapitel...
Blir typ alltid så...

HAHAhhaaa sorry ♥

Igen -.-' Måste sluta vara så bessat av fanfictions... som är bra... och jag borde hålla mun...
EDIT: hehe... När kommer det? nope jag n a inte hålla mun.

Kapitel 16- Snabbmörkerpulvret

När jag, James och Peter kommit hem från Hogsmeade kastade vi oss direkt ner på våra soffor i uppehållsrummet. Av någon anledning hade Remus inte följt med, och även om jag gärna spenderade en ensam dag med honom kunde jag inte missa Hogsmeade. Egentligen var det nästan alltid samma sak, men jag behövde fylla på mitt godisförråd och vi spenderade en hel del pengar på Zonkos också. Remus och Lily hade senare kommit upp i uppehållsrummet och satt och gjorde läxor.
“Kolla, den här är så cool!” ropade James.
Han jonglerade med tre små bitar av peruanskt snabbmörkerpulver samtidigt som han balanserade en pergamentrulle på huvudet.
“Om du tappar de där hittar vi inte till sovsalarna ens,” suckade jag och vred på mig i soffan.
Den hade blivit allt mer nedsutten under mina år på Hogwarts och var inte alls lika skön att ligga i längre.
“Jag kommer inte att tappa dom,” sa James självsäkert.
I samma stund missade han att fånga den största av dom, och tappade de andra av bara farten. Det blev kolmörkt i rummet på ett ögonblick.
“James!” sa jag irriterat.
Mörkret höll i sig i några minuter medan vi satt tysta och väntade på att det skulle försvinna. Jag hörde någon röra tyst på sig och kände plötsligt någon som höll för min mun. Jag hoppade till av förvåning, men höll mig lugn. Personen var bakom mig, så jag vred runt huvudet. Jag såg fortfarande ingenting, men kände något snudda vid min kind. Efter en hundradels sekund förstod jag vem det var och något som kändes som läppar snuddade vid mitt ansikte igen. Den här gången stannade läpparna kvar och letade sig mot min mun. När de hittade dit var jag helt säker på vem det var och kysste läpparna försiktigt. Efter någon sekund försvann de in i mörkret och jag hörde tysta steg över golvet. Tysta som en varg.
När mörkret avtog trettio sekunder senare verkade ingen ha märkt vad som hänt. Remus satt i soffan bredvid Lily där han suttit innan mörkret och såg så oberörd ut att jag nästan började undra om det verkligen varit han. Men vem annars? Med ens slog det mig att hela mitt ansikte var blossande rött. Jag vände mig om och låtsades kolla på någonting i trappan till sovsalarna. Jag hade inte alls något emot att kyssa Remus, tvärtom, men att kyssa honom framför de andra var ju en helt annan sak. Eller nja, kanske inte framför alla andra, men ändå, bara några meter ifrån.
"Så sjukt onödigt, James," suckade Remus.
Lily som satt bredvid honom tittade misstänksamt ned på soffan mellan de. Något såg ut att vara fel. Efter en stunds betänketid insåg jag att de suttit mycket närmare varandra förut.Dessutom log Lily mot mig som om hon just fått höra världens mest positiva hemlighet.
Hon visste.
Hade Remus berättat? Eller hade hon räknat ut det? Det skulle inte förvåna mig om James inte insåg sanningen förrän vi råhånglade framför hans ögon, men Lily..? Hon kunde mycket väl veta.
"Jag... Går och lägger mig," sa jag och skyndade upp för trappan.


Kapiteeeel! Yay!

Suuupeeer!