Monster High School 2

Alec ~
Jag märker att tåget har stannat och folk väller ut ur kupéerna. Jag sänker musiken en aning och väntar på att det ska lugna sig lite. När det inte finns någon risk för att bli nerknuffad och nertrampad hänger jag upp ryggsäcken på högra axlen och börjar själv gå ut.

River suckade när hon kände att tåget stannade. Hon trängde sig fram för att ta sig ut. Då såg hon också skolan. Den var gigantisk och tycktes vara omvälvd med någon slags mystisk energi.

Métima hade slumrat till och vaknade med en ryck då tåget stannade. Han sträckte på sig och gäspade högljutt.
"Jaha. Då var vi framme då!" Sade han yrvaket och hoppade upp på fötter. "Ska vi gå?"
Han steg ut i korridoren som var proppfull med folk. Efter mycket möda tog han sig ut på perrongen. Luften var kylig och han kände dig lite obehagligt till mods.
Plötsligt snubblade han in i en flicka som stod framför honom. När han av misstag rörde hennes arm smärtade det till i handen, ha kollade på den och upptäckte att han fått något som skulle kunna liknas vid en brännskada.

River kände en skarp smärta i armen, ett litet ångmoln steg upp mot himmelen.
"Jälvlar!" skrek hon och tog tag i sin arm, hennes hand var kall och skön mot brännsåret. "Du är ju het!" sade hon onödigt högt och backade några steg.

Métima visste att det egentligen var en kanska allvarlig situation, men motvilligt började det rycka i hans mungipa.
"Flörtar du med mig eller?"
Han granskade henne snabbt. Långt blont hår som rann ner för ryggen som ett vattenfall. Blå ögon. Hon var ganska lång, nån centimeter längre än honom.
Hon såg märkligt välbekant ut.
Sen insåg han vad den var. Hans pappa hade ju berättat om dem, vattenvarelser.

Alec ~
Jag kisar mot skolans skepnader. Det ser ut som ett slott.
"Wow", mumlar jag och fortsätter tränga mig fram i den stora klumpen av människor mot denna mäktiga byggnad.
Precis innan jag ska gå in genom porten känner jag hur jag får en hård knuff åt sidan och faller ner mot asfalten.
En flashback virvlar fram framför mina ögon. Upprört sätter jag mig upp och börjar sedan försiktigt ställa mig på mina fötter. Jag ser ner på mina händer som darrar. Urgh. Jag förtränger minnet och knyter händerna.
Inte nu. Inte här.
Jag ruskar hårt på huvudet och slinker sedan in genom portarna. Det är en enorm sal med vackra detaljerade väggar och väldigt vackert dekorerat. Ännu en gång häpnar jag av denna byggnad och nyfikenheten gnanger på mig. Undra hur det ser ut i resten av detta slott?

~Rosie

Skolan som jag ser framför mig ser ut som ett slott. Den verkade vara omgiven av någon slags energi.
Jag hör alla mumla saker som otroligt runt omkring mig. Och det var verkligen det ''Wow''.

Jag går genom folkmassan och kommer så småningom in i en extremt stor sal med vackra dekorationer. Jag dras med i strömmen av folk i alla olika skepnader och jag får ännu en gång den där känslan att jag kanske har hittat platsen där jag kan passa in.

Chi~
Jag susar genom luften, och ett leende leker på mina läppar. Då jag kommer fram till skolan landar jag mjukt på marken och gör mig själv synlig igen. Folkmassan runtom mig är gigantisk, men min tillfälliga adrenalinkick hindrar ångesten från att komma tillbaka.

Jag går sakta in genom dörren och salen innanför är spektakulär. Den är väldigt stor, och massor av vackra dekorationer hänger utmed väggarna. Jag sätter mig ner vid en relativt tom sida av ett av långborden, och hoppas att ingen sätter sig här.

River fnös och slängde med håret när hon vände sig om och började går upp mot skolan. Hon gick in i skolan och såg sex stora långbord i en vacker, gigantisk sal. Då insåg hon att hon inte kände en enda person på den här skolan! Hon fick lite obehags känslor. I hennes förra skola hade hon varit med de "coola" personerna, de som festade och hade pojkvänner. (Att göra slut var alltid ett nöje när man kunde kontrollera vatten, slänga drycker i andras ansikten var Rivers specialitet.) Hon kände sig lite yr när och såg sig omkring. Skulle hon kunna passa in här?

~Rosie

Jag sätter mig vid ett av borden som inte är proppfullt. En känsla av ensamhet strömmar genom kroppen som jag så väl känner igen. Det är det jag alltid känner när jag kommer till ett nytt ställe.
Jag håller hårt om det lilla smycket jag har runt halsen. Det gult och är format som ett litet hjärta, jag har haft den så länge jag kan minnas.

Jag sätter en hårslinga bakom öronen och tittar nervöst runt omkring mig. Kommer jag verkligen att klara det här? Frågar jag mig själv.