You are not Diffrent (Prs)

" Jag skrämmer ialaffall inte folk " sa Arvid
" Kyle Tom rektorns kontor nu " sa en lärare och la handen på deras axlar. Tom suckade
" Det roliga är slut " sa Tom.

Kyle hade hoppat till och suckar. "toppen farsna kommer döda mig"sa han för sgis själv dirket igen och såg på ARvud "du hade tur"sa han kallt och väntar in Tom för att gå till rektorn.

Tom gick in till rektorns kontor hans pappa kommer inte bry sig tänkte han då han hörde det Kyle sa.
" Ni igen pojkar " sa Rektorn med en suck.

Kyle suckar "men kom igen be happy vi kommer som stamkunder"sa han dirkt och satt isg ner och sckar tyst han sndde hen penna och började kladda å sin hand

Milli satt tyst utnaför nästa lektion nu med Hanna och pratar

" Ser ut som jag får ringa era föräldrar och be dom komma hit på ett möte " sa Rektorn
" Lycka till att få tag på dom " sa Tom. Rektorn försökte ringa hem till Tom
" Hm linjen verkar vara död " sa Rektorn.

Kyle hade nästan gömt sig på stolen, hans pappa var sträng och om han fick veta kommer Klye blir prylad hemma, han hade ärr men dolde dem väl. Han suckar. "ring inte mina de jobbarsnälla"sa han bedjande

" Okej det får gå den för den här gången men jag ringer dom nästa gång " sa Rektorn. Du har tur Kyle din pappa lägger åtminstone märke till din existens tänkte Tom avensjukt. Hemma hos honom var chansen att föräldrarna ens visste hans namn mindre än noll.

Kyle slappnade direkt av "Tack"sah an nu och suckar "kan vi gå?"frågade han och ville bara ut, han var ritkigt glad över slippa få stryk hemma, han drog på sin jakca lite mer så hans blåmärke på alxen dodes

" Ja ni kan gå " sa Rektorn Tom reste sig och gick från kontoret han suckade vad skulle man hitta på nu då tänkte han.

Kyle försvann direkt ut efter Tom och suckar "nära ögaT"shan nu och drog handen genom håret och kollade i marken co htänkte ltiegrann