Prs med AuroraAlexius

" Will jag önskade jag kunde lova dig det men jag kan inte det men jag kan lova att försöka" sa Aurora och log mot honom.

"Ja, försökt", sa han och klämde hennes axel. För en sekund bara såg han på henne, sedan gjorde han ett hastigt beslut och drog in henne i en kram.
"Jag skulle tycka det var väldigt tråkigt om något hände dig", mumlade han mot hennes huvud. "Ta hand om dig nu"
Han släppte taget och tog ett steg bakåt. Han gav henne ett svagt leende innan han vände sig om och gick in i Stora salen.

Aurora kramade tillbaka och log mot honom.
" Jag lovar att försöka" sa hon efter honom.

Hans vänner såg på honom med nyfikna blickar när han slog sig ner vid Gryffindorbordet. De hade uppenbart sett kramen han och Aurora utbytte.
"Sååå", sa Dorian och försökte låta ointresserad, men han misslyckades totalt.
"Vad handlade det där om?" frågade Gideon rakt på sak.
"Äh, inget", sa Will. "Hon mår inte så bra bara, och jag tyckte hon verkade behöva en kram"
"Var försiktig bara", sa Elsa. Will vände sig mot henne, plötsligt irriterad.
"Jag är försiktig", sa han bitskt. "Men hon har faktiskt förändrats. Du känner henne inte"
Elsa höjde på ögonbrynen. "Jo, jag känner henne. Tjejen som inte varit annat än elak mot oss sen år ett. Jag vet inte vad hon sagt till dig, men jag litar inte på henne"
"Det var ju du som ville att jag skulle springa efter henne till och börja med!" utbrast Will och slog ut med armarna.
"Ja, men jag trodde aldrig att det skulle bli såhär", fräste Elsa tillbaka. "Jag trodde inte jag skulle förlora dig till henne!"
Elsa reste sig upp och gick därifrån med snabba steg. Will såg förvånat efter henne. Vad handlade det där om?

Aurora gick upp till sällskapsrummet och sjönk ner framför brasan. Hon fick sällskap av sin bror och satt och pratade lugnt med honom.

Will vände sig tillbaka mot Dorian och Gideon. De såg lika chockade ut som han kände sig.
"Vad handlade det där om?" frågade han och såg efter Elsa igen, men hon hade redan försvunnit.
"Ingen aning", sa Dorian och ryckte på axlarna. "PMS kanske?"
Gideon himlade med ögonen. "Var inte en idiot", sa han till Dorian. "Är det inte ganska uppenbart vad som är fel?"
Will och Dorian såg på varandra, och sedan tillbaka på Gideon.
"Nej", sa de i kör. Gideon suckade och skakade på huvudet åt dem.
"Jag tror Elsa gillar dig, Will", sa han. Will spärrade upp ögonen. Elsa gillade honom? Nej, omöjligt.
"Nej, aldrig", sa han och skakade på huvudet, medan Dorian började skratta.
"Det är inget att skratta åt", sa Gideon bestämt. "Det är vad jag tror i alla fall. Och jag ska nog gå och prata med henne. Vi ses"
Gideon reste sig upp och lämnade Stora salen. Will och Dorian bara stirrade häpet på varandra.

Aurora somnade med huvudet i sin brors knä och han bar upp henne till hennes sovsal och bäddade ner henne i sängen.

Will och Dorian åt upp medan de diskuterade vad som precis hänt. Will berättade även för honom vad han och Aurora sagt till varandra i sjukhusflygeln. Det kändes bra att prata med Dorian.
När de ätit upp gick de tillbaka till uppehållsrummet. Gideon satt i en fåtölj framför brasan och läste. Elsa syntes inte till.
"Var är Elsa?" frågade Will och slog sig ner i en fåtölj, följd av Dorian.
"Hon gick och la sig", sa Gideon utan att se upp. "Hon orkade inte träffa dig"
"Vad har jag gjort egentligen?" undrade Will.
"Jag har en misstanke, men hon ville inte säga direkt", svarade Gideon och såg upp på honom. "Låt henne vara ett tag, hon berättar när hon är redo"
Will nickade och sjönk djupare ner i fåtöljen. Vad komplicerat allt blev.
De satt framför brasan i tystnad till Will tröttnade och gick och la sig. Dorian hade redan somnat i soffan.

Aurora vaknade tidigt dagen efter och gjorde sig i ordning och sprang ner till stora salen för att äta frukost.

Will vaknade av att någon drog undan hans täcke och skakade om honom.
"Vill inte", mumlade han och kurade ihop sig mot den plötsliga kylan då täcket försvann. "Ge tillbaks mitt täcke"
"Aldrig", sa Gideon. "Du måste gå upp nu. Det är frukostdags. Och om du inte kommer nu kommer Dorian börja tugga i sin din ena fot av hunger"
Will kände hur någon - Dorian antagligen - tog tag i hans ena fot och han satte sig med ett ryck och drog åt sin sina fötter. Dorian och Gideon flinade åt honom.
"Godmorgon, sömntuta", sa de i kör. Will kastade sina kuddar på dem.
Efter ett mindre kuddkrig gjorde de sig i ordning och gick ner till uppehållsrummet för att möta upp Elsa. När hon kom ner från flickornas sovsalar gav hon dem ett tyst "godmorgon" och Will fick känslan av att hon undvek att se på honom. Elsa bara gick förbi dem och de följde efter henne ner till Stora salen.