prs med ingetledigt

- Jag lovade inte, sa jag.

Jag kände hjärtat banka i bröstet, det gjorde så ont. Hon skulle inte behöva se vad dem gjorde mot mig, aldrig att hon skulle behöva stå ut med den smärtan.

- Lucas jag vill att du är helt ärlig mot mig nu, sa jag och kollade på honom.
- Vad gör dom mot dig? frågade jag.

Jag kände mitt ansikte inta en blossande röd färg på bara några sekunder. Varför skulle jag alltid rodna? Jag kunde inte säga det, jag kunde inte förlora henne igen.
- öh, alltså inga stora grejer direkt, svarade jag undvikande.

- Du ljuger varför kan du inte bara berätta för mig? frågade jag.

-Därför att du aldrig skulle förstå och även om du skulle det vill jag bespara dig den smärtan, sa jag tyst.

- Du är en sån mes, sa jag och haltade vidare.
Jag var arg på honom.

- Tro mig, jag vet det, folk har mosat in det i min hjärna hela mitt liv, svarade jag uppgivet.

- Jag vill veta vad dom har gjort mot dig, sa jag argt.

- Om du lovar att inte göra något åt det, sa jag blygt.