Tom Dolders dagbok

Tack ehm jo här kmr typ ett nytt kapitel..

Kapitel 18

17 September

Jag stirrade på henne och visste inte vad jag skulle göra av den nya informationen. Hon hade rest tillbaka i tiden, för vad?
-Maisie..jag..vad menar du, och vad var grejen med Eric ändå? Och varför åkte du tillbaka? Vilket år kom du från? frågade jag, men var inte säker på att jag skulle gilla alla svaren.
-Jo, eh, Eric var en sorts illusion som skulle påminna den som reste vad som var verkligheten, jag kom från år 1943, då du..gjorde några saker..jag var tillbakaskickad för att döda dig, avsluta hon och kollade osäkert på mig.
-Va..Maisie, varför skulle du döda mig? Kommer du att göra det? frågade, nästan viskade jag och kliade mig förvirrat i nacken.
-Nej..jag kan inte göra det, jag bara kan inte, du skulle inte förstå hur många gånger jag försökt, svarade hon.
-Varför jag skulle döda dig är nog ingenting du kan förstå just nu, men..jo, saken var att..du höll på att bli..någon som du inte kunde gå tillbaks från att vara, tillade hon och bet sig i underläppen som hon brukade.

September 24

Direkt när jag vaknade på morgonen visste jag vad som skulle hända. Jag hade drömt om det sedan augusti och fruktat det sedan jag fick reda på det. Idag skulle Maisie åka tillbaka. I början hade det varit lite svårt att smälta att hon faktiskt skulle döda mig, men, någonstans inombords visste jag att hon inte skulle det. Under tiden hade jag försökt hitta någonting som skulle kunna hålla tillbaka henne längre, som en ny ed, tekniskt sätt så gällde ju bara eden hon hade gjort i sin egen tid så i min tid borde det kunna fungera, eller hur? För att det överhuvudtaget skulle ha någon chans att fungera så skulle vi behöva göra eden precis innan hon skickas tillbaka, men det skulle vara ytterst komplicerat och ännu mer komplicerat att klara i tid.

Senare på dagen..

Nu var det säkert, vi skulle göra eden! Allting skulle hända precis som vi planerat och Maisie skulle kunna stanna. Fem minuter, fem minuter var allt som var kvar tills vi skulle göra eden. Vi höll varandra i händerna och kollade in varandra i ögonen. Om jag inte hade varit så upptagen med att vara nervös skulle jag kanske ha sett den lilla glimten som jag missat, men så var det inte.

Bara sekunder var kvar tills vi skulle genomföra planen och just som jag skulle dra fram min trollstav slingrade sig Maisie ur mitt grepp och log ett sorgset leende.
-Förlåt, Tom, men det här är inte min tid, du verkar verkligen oskyldig och det är därför jag kommer att radera allas- även ditt minne av mig, när orden lämnat hennes symmetriska läppar var det redan försent. Innan jag ens hunnit reagera avdunstade hon, men inte innan hon hunnit säga en sista varning.
-..Håll ett öga på Dumbledore, han vet!

Och nu kanske ni undrar, hur jag kunnat skriva ned detta i min dagbok? Jo, ni förstår, när man blir så pass gammal att man egentligen borde vara senil, så kan man komma sig att återfå ett ögonblick från sin barndom. Detta var ett av dem ögonblicken, och jag minns det för evigt.

*döör* Jätte Bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

MEGAMUGGISFANTASTIIISKT!

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ BRAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!

Fast jag tycker lite synd om Tom..

Jättebra! Jag tycker nästan lite synd om Tom...

Super!

När kommer mera?

Inte idag, kanske imorn, men i alla fall innan måndag, tror jag, är sjuk just nu så

Tack alla andra också c:

Okej, krya på dig"!