Privat mellan CD och EG

(Sent svar men du vet varför)

Adelaide

När Adelaide kommer fram till bordet tonas den ganska högljudda konversationen ut. Hon ler lite och sätter sig bredvid Jennifer och ler.
"Hej, jag är Adelaide Baxter." Säger Adelaide och ler mot Julie Smiths kompisar.
"Jag är Laura Green och detta är Stacy Weller." Säger den mörkhåriga av dem och pekar på brunetten till höger om henne. Adelaide ler och vänder sig mot Eira.
"Hade du det bra idag?"
"Jadå, det var väl okej. Hur var det med Gordon då?" Frågar hon och knuffar till Adelaide med armbågen. Rodnaden sprider sig över Adelaides kinder när frågan kommer.
"Ja, det var väl kul." Säger hon lågt och Laura visslar till. Bibliotekarien säger: "shhh!" Men Laura bryr sig inte.
"Ojoj! Inte visste jag att du hade något på gång med Gordon Crome.." Börjar Laura och ler snett.
"Sluta! Det är ingenting!" Säger Adelaide till sitt försvar och de andra skrattar.
"Ta det lugnt, vi ska inte säga till någon innan det är officiellt, inte ens Julie. Vi lovar." Säger Stacy och ler. Hon är väldigt snygg, det är konstigt att hon inte har kille. Adelaide ler tacksamt.

Efter en halvtimma särar tjejerna sig och går till sina respektive uppehållsrum.
"Lovar ni att inte säga något?" Frågar Adelaide tveksamt innan de skiljs åt. Stacy ler.
"Jadå, kom igen. Vi är inte som Julie bara för vi är kompisar med henne." Säger Laura och lägger handen på Adelaides axel.
"Tack." Ler Adelaide och kramar om Laura och Stacy innan hon springer efter Eira och Jennifer.

Hedvig

Jag kommer tillbaka in till uppehållsrummet. Rasmus och Garrett är inte där, och det känns skönt att jag slipper möta dem.
Jag går upp till sovsalen, till Pen, som ligger i sängen och stirrar upp i taket.
"Är du okej?" säger jag och går fram och sätter mig i sängen bredvid. Pen reser sig upp långsamt och drar ett djupt andetag.
"Om Garrett?" Hon suckar. "Jag vet inte. Förmodligen inte. Men jag är rätt trött just nu."
Hon ser ner på tallrikarna jag tog med mig, en i min hand och en bredvid mig på sängen. Jag ger henne genast tallriken i min hand.
"Kycklingvingar?" säger hon, mer som ett påstående än en fråga. Jag försöker avgöra om hon är nöjd med måltiden jag valde.
Pen ler och jag tar det som att hon är nöjd, men sedan ersätts leendet med ett mer funderande uttryck.
"Rasmus sa något om just kycklingvingar en gång. Jo... Han kallade det nånting. Skräpmat."
"Va?" utbrister jag och börjar skratta. Jag plötsligt att jag är hungrig, så jag börjar äta. Det smakar utsökt. Hur skulle...?
"Det var en mugglargrej", skrattar Pen. "Han är ju halvblod. Mugglarna tycker väl att det här är... äckligt, eller nåt." Hon doppar en kycklingvinge i såsen och tar en tugga. "Tja, i så fall är det väl mugglarna som är dåliga kockar, för det här är jättegott."
Det är det. Som alltid.
"Husalferna gör ett såå bra jobb. Är det något de föds med? Att vara onaturligt bra kockar? Det måste ju vara så!" säger jag och dricker lite.
"Husalfer? Jag trodde slottet trollade fram maten av sig självt!"
Vi skrattar en stund.
"Det var ett skämt, väl? Du tror väl inte på allvar...?" Jag ler snett.
"Såklart inte", säger Pen, men ser ner på sin tallrik så jag kan inte vara helt säker på saken.


En gråblå skepnad skrider förbi bakom Pen och jag skiner upp.
"Hazel!" Jag ställer ifrån mig tallriken och plockar upp min katt. "Har du haft kul eller?"
"Hon har varit borta så länge så att jag har glömt, får man klappa henne eller inte?" skämtar Pen. Jag lämnar över Hazel i Pen's famn och jag avslutar min tallrik.

Adelaide

"Vi borde gå direkt till matsalen." Säger Jennifer när de når fram till dem. Adelaide är egentligen inte hungrig men nickar.
"Visst." Hon ler lite och sticker in handen under Jennifers armbåge och tillsammans börjar de gå mot matsalen. Eira stannar.
"Eira?" Ropar Adelaide halvhögt efter mig. Eira möter hennes blick men vänder sig sedan om och springer vidare genom korridoren, men åt andra hållet.
"Vad var det med henne?" Jennifer ser förvirrad ut och möter Adelaides blick. Adelaide skakar på huvudet.
"Ingen aning." Svarar hon och de två vännerna fortsätter tyst framåt mot matsalen.

Väl framme ser de Laura och Stacy, som de sa adjö till för knappt en halvtimme sen, tillsammans med ingen annan än Julie Smith. Adelaide fryser till för en sekund.
"Vad är det?" Frågar Jennifer förvirrat. "Är du förvånad över att se de tre tillsammans?" Adelaide skakar på huvudet.
"Nej, självklart inte." Svarar hon. Det är bara att de kanske berättar för Julie om Gordon. Då är det kört. Hon skakar på huvudet åt tanken. "Nu ska vi äta." Säger hon istället och ler lite.

Hedvig

"Vad vill du göra nu?" frågar jag när vi båda ätit upp.
"Jag ska nog gå till Rasmus. Om det är okej?" tillägger Pen.
"Javisst, vi ses senare", säger jag och hon kramar mig snabbt. När Pen har gått går jag fram till Hazel och plockar upp henne. När hon är här känner jag mig inte så ensam.
Jag tänder ett stearinljus med min trollstav och ställer det på nattduksbordet. Jag tar fram läxböcker, Hazel lägger sig bredvid mig och jag börjar plugga.

Adelaide

De sätter sig tillsammans i matsalen och lägger upp mat på sina tallrikar.
"Okej, Adelaide. Helt ärligt, hur var det på din dejt med Gordon?" Frågar hon och spänner blicken i Adelaide. Adelaide vänder inte bort blicken trots att rodnaden sprider sig.
"Jag har redan sagt, den var bra!" Utbrister hon, hon ska inte behöva skämmas över Gordon. Jennifer ler lite.
"Detaljer?" Frågar hon med ett snett leende. Adelaide skakar på huvudet.
"Finns inte så många." Hon ler och skyfflar in lite potatis i munnen. Jennifer rycker på axlarna.
"Om det är det du säger så visst." Måltiden fortsätter under tystnad.

Hedvig

Nästa morgon vaknar jag tidigt. Klockan är sex, alla andra i sovsalen sover. Jag stiger upp ur sängen och går för att ta en dusch.
I duschen glider tankarna in på Adelaide igen. Jag försöker avvika tankegången med det vanliga.
Är du säker att du är kär?
Det är jobbigt vid "kär".
Om du är det, kommer det aldrig att bli något.
Jag förstår det. Adelaide har en pojkvän. Hon är heterosexuell. Och hon gillar dig inte ens. Hon vill knappt att ni ska bli vänner, hur skulle hon kunna gilla dig tillbaka? Hon har en pojkvän.
Jag skrattar, för det är meningen att jag inte ska tänka mee på det där. Det är så uppenbart, så uppenbart att något aldrig skulle hända. Lika otroligt som att jag skulle gifta mig med trolldomsministern.
Släpp det, gå vidare. Vad är mitt problem?

När jag lämnar badrummet är jag inte hungrig för frukost, så jag klär på mig och sätter mig och läser.

Adelaide

Skulden brinner i bröstet. Varför vågar jag inte säga? Tänker Adelaide för sig själv.
"Du, Jennifer?" Adelaide skruvar lite på sig och tittar på sin vän. Jennifer tittar oförstående upp och yttrar något ohörbart. Adelaide ler lite. "Förlåt, jag.. Jag känner mig så elak mot dig." Fortsätter hon. Jennifer ler lite och sväljer sin mat innan hon börjar prata.
"Adde, det är lugnt snälla? Jag vet ändå vad som hände eftersom några såg er." Svarar hon och tar Adelaides hand över bordet. "Nej, det är inga speciella och det är inget stort. Ingen kommer få reda på något, okej?" Fortsätter hon när hon ser Adelaides ansiktsuttryck. "Jag lovar dig att allt kommer bli bra." Adelaide ler och en lättnad sprider sig i kroppen.
"Är du klar?" Frågar Adelaide när Jennifer släpper hennes hand. Jennifer nickar. "Det är ganska sent så jag tror jag ska till uppehållsrummet. Hänger du på?" Adelaide ställer sig upp och ler lite snett mot Jennifer.

"Eira!! Vart försvann du förut?" Utbrister Jennifer så fort de kommit in i uppehållsrummet. Eira vänder sig mot dem i den gula fåtöljen och tittar först oförståndigt på dem. Sedan slappnar hon av.
"Åh, släpp det." Hon viftar lite med den vänstra armen som pryds av ett silverarmband. "Det är inget speciellt, förlåt att jag inte sa något." Eira ler mot dem och reser sig. "Jag ska nog sova nu, vi ses imorgon. Godnatt!" Och det är de sista de ser och hör av Eira innan hon försvinner upp för trappan.
"Jag förstår fortfarande ingenting." Säger Jennifer och Adelaide rycker på axlarna.
"Om det är någonting kommer hon berätta det tillsist, jag lovar. Så jag tycker vi skiter i det nu." Jennifer tittar förvånat på Adelaide men nickar.
"Okej." Sedan går de också upp för trappan till sovsalen.

Hedvig

Jag möter Pen.
"Godmorgon", säger jag.
"Vad är vår första lektion?" frågar hon.
"Försvar mot svartkonster, men vi börjar inte förrän om en timme typ", säger jag och kollar på klockan.
"Okej, bra", säger Pen och drar åt sig sin väska.
"Vart ska du?" frågar jag.
"Ska till Rasmus", svarar hon. "Han ska träffa sin kusin, så jag följer med."
Jag nickar.
"Ska vi ses sen?" frågar jag innan hon går.
"Visst", säger hon och lämnar salen.
Sen backar hon tillbaka.
"Vid lektionssalen?" säger jag och ler snett.
"Ja", säger hon generat. "Vi ses Hed."

((Sorry för dåligt inlägg))

Adelaide

Adelaide vaknar inte av Eiras röst dagen efter. Hon häver sig upp på armbågarna för att se om någon annan är vaken. Eira sitter ensam på sin säng. Hon ser ovanligt blek ut.
"Eira?" Viskar Adelaide ut i sovsalen. Eiras ljusa ögon möter hennes blick och hon ler lite. Adelaide ställer sig upp och tassar över sovsalen till Eiras säng. "Hur är det?" Frågar hon och tar lite lätt på Eiras axel. Eira möter hennes blick. Hennes ögon är blanka.
"Adelaide jag vet inte vad jag ska göra.." Eira skakar på huvudet och Adelaide tittar oförstående på henne.
"Eira, snälla, jag vill bara hjälpa dig. Vad har hänt?" Adelaide kramar om Eira som skakar av gråt.
"Jag ska berätta... Senare. Jag lovar." Svarar Eira och kramar om Adelaide. "Tack Adelaide." Adelaide ler lite.
"Ingen orsak. Kom, du måste få i dig lite mat." Adelaide släpper sitt grepp om Eira och byter snabbt om innan hon går ner till frukosten.

"Potatis kommer flygande!!" Ropar någon till höger om Adelaide och tar hennes hand och drar henne åt sidan så Eira får potatisen i ansiktet. Adelaide brister ut i skratt. Tillslut skrattar Eira också och Adelaide känner en liten lättnad lämna hennes axlar och hon ler mot Eira.

Hedvig

Jag lämnar sovsalen och går ner till sällskapsrummet, men bara för att komma ner, sätta mig i en fåtölj och göra samma sak som innan, läsa min bok.

Efter ett tag går jag upp till sovsalen igen för att hämta min väska. Jag har inte sett till Garrett i sällskapsrummet nån gång.

Jag går ner till försvar mot svartkonst-salen och träffar Penelope direkt när jag kommer in i korridoren. Jag är glad att hon höll sitt löfte, men det är klart att hon gjorde. Vi säger hej och går mot salen.
"Vilka har vi den här lektionen med?" undrar jag plötsligt.
"Hufflepuff, tror jag. Jo, Rasmus kusin går i Hufflepuff", svarar hon.
Jag tänker faktiskt inte på Adelaide direkt. Men det tar inte lång tid innan jag börjar göra det.
"Jag hoppas vi får duellera!" säger Pen förhoppningsfullt. "Vi har gjort det alldeles för lite, tycker du inte? Jag behöver öva på vart jag ska sikta, hur jag ska snärta till med spöt..."
Jag börjar prata med Pen om duellering och är glad över att få tänka på något annat.