World War II

Anne vaknade av doften och satte sig sömnigt upp. Hon var lite halvvaken och utbrast god jul på sitt eget språk innan hon kom på var hon var och log lite genant och slog upp ögonen.
"God Jul." sa hon åter nu på rätt språk och log.

Isabell kramade lätt om Anne. "God jul" log hon och tog sig sedan upp ur sängen. Hon rättade till sin klänning och kände på fjunen som började sakta ta sig över öronen. Hon liknade en pojke med håret, men det skulle växa.
Hennes far kom ut ur köket och log stort och kramade om dem båda. "God jul" log han.

Anne svarade god jul till dem båda och kramade om dem, hon hade blivit van vid kramar nu, det gjorde tydligen sådant här.
Hennes hår var som en lockig gloria om hennes huvud, ungefär som de små knubbiga änglarna som var avtecknade på julkort vid jul. De satte sig alla kring bordet och fick god vit gröt och äkta kaffe som de alla njöt utav.

Isabell hög in på gröten. hon såg rätt okej ut nu, inte mager men hon hade än en bit att gå tills tiden innan lägret. Hon åt upp sin portion och njöt av kaffet medan en av männen såg på dem. "Vill ni följa med ut på en promenad? Det är fint väder" frågade han då de inte varit ute sen de kom dit nästan.

Anne såg ut och nickade leende.
"Gärna, om vi får låna skor och jacka." sa hon och såg frågande på de andra, hon hade inget sådant. Alla de kläder de haft var tvungna att brännas då de var fulla med löss och smuts.

Isabell nickade hon med och mannen log. "Såklart, vi har några extra". Han gick till ett skåp och drog ut två tjocka jackor och två par kängor som han räckte till dem.
Isabell började dra på sig och de passade rätt så bra.

Anne tackade med ett stort leende och drog på sig kängorna och jackan. Hon var ivrig att komma ut i friska luften igen. Kanske det ändå kändes bäst att ha något varmt och hemtrevligt att komma hem till? Något att kalla hem.

Isabell knäppte jackan upp till halsen och med den på såg hon ännu mindre ut för den var så tjock. Men hon tog sig ut efter mannen till dörren och steg ut i kyla och knastrande snö. Det var så underbart att hon inte kunde låta bli att kasta dig i snön och göra en snöängel.

Anne skrattade lätt då hon såg Isabell göra snöänglar i snön som en liten flicka. Det var det första skrattet Anne yttrat sedan hon kom till lägret. Det kändes ovant men ändå lättat på något vis.

Isabell skrattade hon med av ren lycka och glädje. Tillslut toghon sig upp och kinderna var rosiga utav allt. De fortsatte gå en bit och hon njöt av luften och solen som sken.