Reversed roles(Dragon Fantasy)

Jack hade arbetat på under dagen, städat, hjälpt till med maten och lite annat. Men då kvällen kom sattes han på att lämna mat till Sabina igen. Nu hade det inte hörts något på ett tag med Jack var rädd ändå då han sakta öppnade dörren och satte ner brickan. "Miss? Hur är det?" sa han tyst då hon grät nu.

Sabina svarade inte med en gång, trodde han skulle gå och inte bry sig. Men han stod kvar och vände på huvudet så hon kunde se honom.
"Bättre, tror jag. Jag är ledsen om jag skrämde dig." sa hon kvävt fram och tårarna föll än över det rödgråtna ansiktet. Hon hatade sig själv då hon blev sådär, hon kunde inte styra sig och tjänarna levde i ständig skräck för henne.

Jack stod kvar och svalde hårt till innan han såg upp på henne då hon talade. "Du skrämmer mig nästan alltid miss då det är ingen fara" mumlade han och kom försiktigt fram. "Miss, ska jag....'natta' dig? Som du bad om?" mumlade han.

Sabina flinade lätt till, men inte av elakhet mer att hon tyckte att han sa det så lustigt.
"Men ändå kom du med? Om jag skrämmer dig så, varför stannade du inte kvar?" frågade hon och nickade.
"Ja, snälla gör det." bad hon och la huvudet i hans knä.
"Du kommer märka när jag är farlig och när jag inte är det. Jag brukar hålla mig undan från folk då." sa hon och slöt ögonen.

Jack slog ned med blicken och satte sig hos henne. "De tvingade mig att ta mat till dig...". Han visste inte om han hade gått med på det annars. Han strök henne sakta över håret och såg på maten. "Du borde äta mer". Han tog en sked med soppa och satte vid hennes mun.

"Inte nu, jag vet att de tvingade mig. Ingen vill umgås med mig." sa hon med en suck och satte sig så hon låg halvliggande mot honom.
"Jag menade på puben, du kunde ha stannat." sa hon och åt motvilligt. Hon borde väl, men hon ville inte leva heller.
"Det vore bättre om jag dog, så varför äta? Någon kunde ta över här som ni inte var rädda för." sa hon tungt.

Jack fortsatte stryka henne över håret, på något sätt lugnade det honom med, gjorde honom mindre rädd. "Jag vet, men jag har det bättre här också, jag får mer mat, kläder och lön" mumlade han. "Och när ni inte gastar och skriker är ni rätt trevlig miss" mumlade han sedan ännu tystare. Man märkte verkligen på honom att han var en tjänare, till och med då hon låg i hans famn var han tyst och försiktig.
Han gav henne mer mat och mumlade "Men ni har fortfarande saker kvar att göra i livet miss, ni kan bli kär igen".

Sabina nickade med slutna ögon.
"Jag vill att ni ska ha det bra, som kompensation att jag är som jag är." sa hon och log svagt åt hans kommentar. Hon tänkte inte på att han var tyst och försiktig trodde det låg i hans natur. i tjänares natur.
"Jag får inte bli kär i en kvinna, det är skamligt. Sen män är elaka vilddjur." sa hon utan att tänka på att han var en, hon sa det inte i att såra.
"Jag saknar Marie alltför mycket." mumlade hon sedan.

Jack gav henne mer soppa och fortsatte att stryka henne över håret. "Vi har det bra, men det är inte mycket man har att göra med ett sådant här stort slott då bara vi och du bor här" mumlade han, det var ganska tomt förutom tjänarna, och de var inte heller så många.
"Är alla män de verkligen? Varför vill du att jag ska vara här då?" sa han sedan och lät inte längre tyst utan faktiskt sårad, varför ville hon ha honom där då?

Sabina märkte inte längre att hon åt, vilket var bra då hon behövde maten lika mycket som Jack.
Sabina nickade det förstod hon.
"Du kan få träna med vakterna om du vill. Ser gärna att alla gör det. Det är viktigt att alla kan försvara sig." sa hon och hennes blick mörknade något då hon tänkte på sin farbror.
Sabina öppnade ögonen då hon hörde förändringen i hans röst och såg förvånat på honom.
"Kanske inte alla." sa hon efter en lång stunds tystnad, hon hade inte tänkt honom som man egentligen, något mer mittemellan.