Flygande giraffer!

Det var nästan över så snabbt det hade börjat och Elionora rättade till kjolarna. Hon visste inte vad som flugit i henne men hon hade älskat det. Om det var någon gång hon betett sig som en hora var det nu.
"Tack, det var underbart." sa hon och kysste honom då de båda rättat till alla klädasplagg.

Mattias hade älskat det med och var lugn och glad för tillfället. Han rättade till sina kläder och kysste henne tillbaka. "Ja älskade, men nu kan vi inte ses mer fören Karl är borta igen, adjö". Han gick fram och fortsatte arbeta.

Elionora gick upp till sig, hon var tvungen att rätta till håret som blivit rufsigt och pudra bort märkena som Karl givit henne.
Då hon öppnar dörren och går in märker hon inte honom först. Sedan får hon syn på honom, han verkar vred, snabbt vänder hon sig om för att fly.

Karl stod vid sängen och väntade på henne, väntade på sin hora till fru. Då hon väl kom sa han inget fören hon märkte honom. Snabbt for han fram och stängde dörren och gav henne några rejäla slag. "Jävla slyna! Hora! Du har det tillsammans med särlingsjäveln!". Han fortsatte slå så hon blev blodig innan han lugnade sig.
"Men det här ska inte få skämma ut mig! Vi ska kalla hit alla i byn imorgon och du ska säga att han gav sig på dig, har gett sig på dig väldigt länge, om du inte gör det dödar jag honom".

Elionora kände slagen hagla över sig och snart låg hon i hopkurad och darrande på golvet. Hon skyddade kroppen, kände smärtan och blodet sippra.
"Nej, snälla, du får inte. Tvinga mig inte till det." bad hon kvidande och kröp åter samman för slag. Det var värre än någonsin och hon var darrande rädd.

Karl sparkade till henne. "Jo, och när du har gjort det imorgon, och han har fått sitt straff ska han bort härifrån, jag säljer honom vidare" morrade han och menade det. Han skulle slå Mattias sönder och samman.

Elionora kved till vid sparken, det flimrade för hennes ögon och hon kände blodet. Sedan tystnade hon, hon hade svimmat men Karl skulle få som han ville. Då skulle Mattias vara vid liv och slippa detta helvette, det skulle vara bäst så även om han skulle hata henne.

Karl släpade henne till sängen och la henne där innan han gick för att äta och skicka ut att alla skulle vara där nästa morgon. Han var nu glad igen och hade ett elakt leende hela tiden som fick alla att rygga.

Elionora vaknade upp nästa morgon till en smärtsam verklighet. Hon drog sig själv till badrummet tog av sig klänningen och började med smärtsamma kvidanden rengöra sig. Det såg värre ut än vad det någonsin gjort tidigare och hon haltade kraftigt.
Hon fick tillslut på sig klänning och fick håret uppsatt, hon pudrade ansiktet och det som syntes kraftigt, men hennes öga var så igenmurat att hon knappt kunde se.
Sedan gick hon för att finna Karl, hon ville inte ens uppleva denna dag.

Karl hade precis ätit frukost och bara väntade på Elionora. Då hon kom ner la han armen om henne och viskade i hennes öra. "Gör nu som jag sagt, annars är din älskare död...". Han ledde henne ut till trappan. ALla stod på gården, från byn och från slottet. Mattias stod där med och såg förvirrat på allt, varför såg Elionora ut sådär? Vad hade Karl gjort?