The Mafie Boss's children(Dragon Fantasy)

"Jag älskar dig med, tror jag, om det är såhär det känns." sa han mjukt och såg upp på henne. Det var som om de var i sitt egna tält nu, bara de två i ett tält av hår.
"Du har säkert haft massa pojkvänner." sa han konstanterande och la armarna om henne.

Mia log stort, av lycka och glädje. Hon lutade ner huvudet och såg in i hans ögon. "En massa?" sa hon med höjt ögonbryn. "Jag har haft fyra som var seriösa, varav tre verkligen var seriösa, och den jag har nu älskar jag inte ens" mumlade hon.
Mia såg på honom, vågade hon kyssa honom igen? Ville han det? Hon bestämde sig för att gå halva vägen och sjönk ned med huvudet så nästan deras läppar nuddade vid varandra och hon kunde känna hans varma andetag.

Tristan såg upp på henne med något som verkade rädsla i blicken då hon böjde sig fram. Att ge sig till någon var ett stort steg för någon som endast skyddade dem han älskande.
"Helt säker?" frågade han och höjde sitt huvud mot hans läppar.

"Ja" mumlade Mia och slöt lätt ögonen och lät sina läppar möta hans. Hon kysste honom mjukt och försiktigt, hon hade sett hans osäkerhet och rädsla och ville inte skrämma iväg honom. Hon la armarna om honom och log mellan kyssarna, kom närmare honom. Hon förde händerna i hans hår och efter ett tag la hon huvudet trött mot hans bröstkorg.

Tristan var stel under hela proceduren även om han gillade det, besvarade dem till och hem. Men han andades lättad ut då hon inte gick längre bara la huvudet mot hans bröstkorg.
"Det var fint." mumlade han och smekte ömt hennes hår.

Mia log svagt och slöt ögonen. "Ja..." mumlade hon bara. Hon hade inte vågat göra med, hon hade märkt hur stel han varit och ville inte gå över gränsen. "Men nu är jag trött..." mumlade hon utmattat. Dels för att hon sovit dåligt innan, och för att hon nu inte fått röka på en hel dag.
Men hon stördes ur sina tankar då en vakt öppnade dörren. "Du ska härifrån, ner till fängelset". Han kom fram och ryckte upp henne från Tristan i håret. Mia kved till och vakten började släppa ut henne. Tristans far ville väl ändå ha koll på henne.

"Nej." sa Tristan och vakten stoppade sig.
"Om hon inte ska sova här kan hon få ett eget rum eller sova med Ronja. Hon ska sova med Ronja." sa han bestämt, med myndig röst och såg sin far komma gående.
"Såhär behandlar man inte gäster, vill du slå dig ihop med hennes far så låt henne dela rum med Ronja." sa han bestämt, inte i något fängelse.

Mias ansikte var förvridet i smärta då vakten drog henne i håret. Då hans far kom tvingades hon ner på knä som i en slags bugning. Vakten såg på sin chef. "Låt gå då, hon sover hos Ronja". Vakten släpade henne ut ur rummet och mot korridoren Ronja hade sitt rum. Men mitt i en korridor stannade han och tryckte henne mot väggen, ingen syntes till. Utan fler ord började han kyssa på henne och händerna for över hans kropp. Mia spärrade upp ögonen och kunde inte låta bli att skrika av skräck. "Tristan!". Skriket var gällt och högt och hördes nog genom hela byggnaden.

Tristan andades ut, han hade båda på samma ställe, kanske kunde de bli vänner? Han hoppades det, de var de och Kevin som var honom kärast.
Då han hör hennes skrik kommer han springandes men stannar upp av förvåning. Ronja, den flickan som knappt syntes hade öppnat sin dörr, sparkat mannen på smalbenet och sedan kastat en glasvas rakt i hans huvud.
"Låt henne vara ditt äckliga svin, inte hon med." tårarna rann och Tristan kom fram till Mia, såg att hon var okej och såg på sin syster som fortsatte att slå den avsvimmade och blödande vakten. Inte hon med. de orden fick Tristan rädd.

Mia stod och skakade mot väggen och såg med förbluffade ögon mot den lilla flickan som stod och försvarade henne. Då vakte svimmat av föll hon ner på knä vid henne och drog henne intill sig. "Det räcker, han kommer känna det imorgon" mumalde hon och försökte låta bli att gråta hon med. Hon förstod på flickans ord, att något hemskt hänt henne. "Tack...". Hon höll om henne hårt och såg upp på Tristan.