ORP: The dark war

Grace

Jag skrattar när Marie snubblar in i mig.
"Det gör inget.", ler jag.
När hon nämner kläder blir jag tyst. Det känns fel att bara liksom... Kräva kläder på ett sådant här sätt.
"Du behöver inte..", börjar jag.

Marie:

"Äsch", avbryter jag och börjar dra med de två mot slottet.
"En sådan trevlig person ska väl inte behöva se bedrövlig ut?", säger jag och skrattar efteråt.
Snart visar sig slottet framför oss.
Vakt byte ska precis ske, så inga vakter är där för tillfället.
Jag skyndar mig att smuggla in mina nu fjärde gäster.

Fler kom fram och började dansa. En pojke i en stilig hatt slängde ner en slant i hans bössa och han slängde ut ett tack i sången och log medan han sjöng. Plötsligt märkte Dayton att det var prinsessan! Han log stort och undrade vad hon gjorde där. Varför var hon utklädd? Dayton tittade ner på sina trummor och levde sig in i musiken igen. När han tittade upp igen var de plötsligt borta. Han slog de sista trumslagen på trummorna och sjöng ut de sista tonerna. Alla klappade och han bugade.
"Tack!" sa han högt och samlade åt sig sina grejer. Han lade ner allt i sina vita lådor och började räkna sina pengar. Hans ben styrde honom automatiskt hemåt.

Amicia

"Du anar int e vad jag vart med om" mumlade jag och vände trött upp blicken mot Isouds ansikte.

Quinn

"Eh.. Okej", sa jag försiktigt. Isoud var vacker, väldigt vacker. Det var nästan att jag ville springa fram och kyssa henne... Jag slog genast bort tanken. Jag känner henne knappt! En fight startades i mitt huvud. Skulle jag berätta? Skulle jag inte. Till slut bestämde jag mig att berätta via ett brev. Jag gäspade stort.
"Jag behöver vila lite nu, om ni ursäktar", sa jag matt. Samtidigt tog jag upp ett papper och min fjäderpenna, och bläck såklart.

Kära Isoud

Det här låter nog galet, men jag gillar dig. På ett romantiskt sätt... Det jag har lärt känna av dig är fantastiskt. Dina ögon... Så. Nu vet du min hemlighet.

Quinn.

(Mefour bevakar du eller)

Amicia

Jag reste mig och nickade lätt innan jag tyst försvann ut. Arwen letade nog mig fortfarande.

Isoud ~
Jag följde efter Amicia ut. "Förlåt" Sa jag tyst.

Amicia

Jag visste inte om det var med mig hon pratade,så jag ryckte bara på axlarna.
Trötthet och irritation smög sig på utan anleening och längtade hem till min säng.

Quinn

Jag tog brevet i handen och rusade efter dem.
"Här", sa jag och gav det till Isoud, "läs det nu."

Isoud ~
Jag skulle precis lägga handen på Amicias axel när Quinn stack brevet i min hand. Jag läste det tyst. "Quinn." Suckade jag sedan. "Förlåt, men jag känner inte på samma sätt."