Öppet Rollspel

Jag vände mig sakta om och kollade på honom gråtandes.
- Något du ville? frågade jag gråtandes?

''Herregud! Vad är det?'' frågade jag oroligt och kramade henne.

- Varför bryr du dig ens? frågade jag gråtandes.
- Ska du inte umgås med dina nya kompisar, sa jag argt och skyndar därifrån.

Jag följde efter henne. ''Men Aria! Bara för att jag har vänner så betyder det fan inte att jag inte bryr mig om dig! Jag flippar inte ut och börjar grina för att du pratar med Hermione!''

- Du fattar inget, skrek jag argt.
Jag rusade ner till sjön.
Jag ska ta livet av mig tänkte jag Adrian och Andreas och alla andra klara sig bättre utan mig tänkte jag och gick långsamt ut i sjön.

Jag suckade. Jag visste vad hon tänkte, men inte fanns orkade jag bry mig!
Hon blev arg för att jag inte kunde tillbringa all min tid med henne, arg för att hon inte fick bestämma över mig. Och jag var inte som hon. Om hon nu så gärna ville dö, så fick hon välgörande det då.

Jag kollade upp mot slottet och gick längre och längre ut i sjön.
- Alex du får inte göra det, skrek Andreas.
Jag vänder mig om och kollar på honom gråtandes.
- Andreas du kommer ha det bättre utan mig och det kommer Adrian också, grät jag.
- Nej jag kommer inte ha det bättre utan dig och jag vet att Adrian inte kommer ha det bättre heller han älskar dig men jag tvivlar på att du älskar honom, sa Andreas sorgset.
- Jag älskar honom men vårat förhållande är på väg att ta slut jag blir sur och arg för allt han älskar mig inte längre, grät jag.
- Ni behöver bara prata och reda ut det så lovar jag att allt blir bättre, sa Andreas.
- Jag är ledsen du får hälsa Adrian att jag älskar honom, grät jag.
- Nej jag tillåter inte dig att dö, sa Andreas argt och gick ut i sjön och drog med mig mot stranden.
Andreas satt ner mig på stranden.
- Alex om du dör så kommer du såra Adrian och mig jättemycket vi båda älskar dig och du och Adrian måste prata om problemen, sa Andreas.
- Jag har gjort bort mig sumpat allt, grät jag.
- Nej det har du inte nu går du och pratar med Adrian, sa Andreas argt.
Jag reste mig upp och gick tillbaka till slottet och i entrehallen såg jag Adrian stå.
- Hej, sa jag tyst.

Jag svarade inte. Det droppade om hennes kläder och håret var blött.

- Jag är jätteledsen för allt och jag förstår om du vill göra slut, sa jag tyst.
- Och jag hoppas att vi fortfarande kan vara vänner, sa jag tyst.

"Jag ska väl gå och umgås med mina nya kompisar sa jag irriterat.
"Du måste bestämma dig om du älskar eller hatar mig. Vet du hur jobbigt det är närdu i ena stunden är jätteglad och i nästa sekund vill ta livet av dig?"