ORP: The 4 elements

Cat:
Jag går till Miranda.
"Var är de?", frågar jag otåligt.

(Safir, lägger Miranda armen om sig själv?)

(Hehehe det skulle stå Zoey xD)

(xD)
Zoey
"Jävla idioter. De utmanar oss på duell, och så kommer de försent", morrar jag och stampar otåligt med foten i marken.
"Psst.. Zoey", viskar en röst, "kom hit."
Jag tvekar, kastar sen en "förlåt jag kommer tillbaka snart blick" till Miranda.
"Kom då!", säger rösten, som nu viskar högre. Långsamt glider jag ur Mirandas grepp.
"Hallå?", säger jag när jag har gått dit rösten kom ifrån.
"Zoey!", säger rösten, som nu kliver fram ur skuggorna. Den mystiska rösten tillhör.... Johannes.
"Vad är det", väser jag och lägger armarna i kors. Han tittar bekymrat på mig.
"Förlåt. Förlåt. Jag skulle berättat", säger han och lägger armen runt mig. Jag puttar bort den.
"Johannes. Hur länge har du varit kär i mig?", frågar jag. Han rodnar, och tittar ner i marken.
"Jo... Ända sen vi möttes.", mumlade han. Jag flämtade till.
"Ända sen vi träffades? Det var för flera år sen!", börjar jag, "Du kunde ha sagt något! Vi hade kanske kunnat bli ihop!" Han flinar.
"Det kanske vi kan nu?", frågar han och närmar sig mig, så nära att vi andas samma luft. Jag backar.
"Nej", säger jag kortfattat. Han flyttar sig en än gång närmare mig. Jag ryser till när hans läppar pressas mot min kind.
"Sluta", säger jag. Han tar ett fast tag om min nacke, och pressar mig mot väggen. Sen börjar han kyssa mig vilt.
"Sluta!", skriker jag och försöker komma loss från hans hårda grepp. Han släpper mig, och skrockar.
"Erkänn, du gillar det", säger han. Genast dyker Miranda upp i tankarna. Hennes mjuka läppar som möter mina.
"Nej", säger jag och springer därifrån. Tårarna bränner när jag springer tillbaka till tjejerna.

Cat:
"Vad har hänt?", frågar jag men egentligen var frågan inte nödvändig. Bilder väller in i mitt huvud. Johannes kysser Zoey. Hon springer iväg.

Zoey
"Du vet redan", viskar jag, och försöker sluta darra.

Cat
Jag sänker blicken till marken.
"Förlåt", viskar jag. "Jag ska inte göra det mer mot er. Jag lovar." Jag blockerar de andra så att tankarna inte når mitt huvud.

Zoey
"Nej, det är lugnt", säger jag tyst, "såklart du ska få använda ditt element."

Miranda
Jag kan inte hjälpa det, och kanske är det elakt, men jag gör mig osynlig och följer efter Zoey. Ifall rösten tillhör någon som gör henne illa. När jag ser Johannes som kysser henne flämtar jag till, och när hon springer iväg kan jag inte låta bli. Ilskan är för stark. Jag gör mig synlig och stegar fram till Johannes, trycker upp honom mot samma vägg som han tryckte upp Zoey mot.
- Vad i helvete håller du på med? Väser jag. Hon vill i.te fsttar du väl!

Viola:
Jag ska precis säga något när jag hör gruset knastra och jag vänder mig snabbt om.
De har kommit.
Jag känner hur hjärtat dunkar hårt mot bröstkorgen.
"Hej horor", skrockar Alex och de andra instämmer med ett flin.
"Så, kan vi först presentera våra element kanske?", hans röst är fylld av självsäkerhet och det får ilskan brinna inom mig.
"Det får ni lista ut själva", säger jag kallt och stirrar rakt in i hans ögon.