The rich man's daughter(PRS)

Mona tvingades gå fram till mannen och han tog tag om hennes haka och studerade henne, tvingade henne att se honom i ögonen. "Du är lik din far allt" skrockade han innan han släppte henne och sa åt henne att sitta på stolen vid honom. Hon lydde och satt snart och bara såg ner.

Fångarna var fria, det kunde alltid skapa kalabalik i slottet. Två män hjälpte den halvt medvetslösa Hilde medans andra följde med Edward snart hördes röster utanför dörrarna där Mona var Edward och hans män slogs med farbrons män.

Mona hörde rösterna och ljuden och detsamma gjorde mannen. Hans ögon smalnade och han tog sig upp och då dörrarna slogs upp så tog han tag i Mona och höll fast henne mot sig och drog en kniv.

Hilde hade kommit upp och såg allt.
"Nej, rör henne inte." kved hon men det var inget att frukta från hennes sida, det var tack vare männen hon höll sig uppe.

Mannen flinade och satte kniven mot hennes hals. "Jag hade från början tänkt döda henne ändå när jag fått pengarna, och jag har fått dem nu så jag kanske ska hålla mig till min ursprungsplan".

"Hon är din brors dotter." fräste Hilde och såg sig om.
"Var är hennes far." säger hon med skarp stämma och männen släpper henne Hilde vacklar till fångarna vände tillit efter hand och ville bara behålla sina liv. Det var hon och Edward eller snarare Edward mot alla, de hade inget hopp.

Mannen skrattade bara hest till. "Det gör det här bara bättre, jag hatar nin bror". Han tryckte kniven hårdare mot henneöes hals och Monas ögon var stora och vettskrämda.

Edward och Hilde blev avväpnade och nedtryckta mot marken av mannens män. Hilde gjorde inte mycket till motstånd, kunde inte.
"Var är hennes far?" sa hon åter mer kraftlöst och mötte Monas blick med sin, förlåt ville hon säga, krama om flickan.

Mannen ryckte på axlarna. "Jag vet inte, hemma i sitt stora slott antar jag och väntar på sin dotter". Mannen drog bort kniven då de var nere på marken.
En annan man kom och tog Mona och höll fast henne. "Ta ner dem till fängelsehålorna och släng i dem där, ta flickan till rummet".

Hilde och Edward rycktes upp och drogs ner till fängelsehålorna. Hilde hade trott att detta var faderns slott, men när hon tänkte efter visste hon att han hade fler, de det kunde hoppas på nu var att hennes far kom. De kastades i varsin fängelsehåla, detta hade Hilde hela sitt liv försökt att undvika.