På havets botten.

Hon skrattade medan hon såg på honom. "Ska vi byta då?" Hon såg mjukt på honom medan hon såg på roboten som tog fram en svävande fåtölj.

Han nickade och började gräva i lådorna med förband och omslag.

Med en suck såg hon på honom upp från där hon satt och såg sedan mot roboten som såg sig om med händerna på rullstolen.
"Doktorn?" Hon såg på honom.
"Din mentor är på väg."

"Mentor?"
Han tittade upp. Han hade haft tankarna på helt annat håll.

Hon nickade medan hon började lägag upp föremål på en brika medn hon såg över axeln på dem båda.
"Gör det ont?"
Hon nickade medan hon såg på Co. "Det gör lite ont" sa hon till roboten

"Det kommer bli bättre sen", sa Co och hoppades innerligt att han hade rätt.

Hon nickade när hon såg bandaget och såg sedan på honom medan hon slöt ögonen.
Dörren öppnades och en man i 50 års åldern kom in. Han var mycket stilig med mörkt hår med silverstänk i. Ögpnen var gråa men i ljus kunde de dra till sig blåa och violetta nyanser. Munnen såg bister ut när han såg på sin elev.
"Co!"

"Vad...", började Co.
Han bävade inför svaret.

"Varför har du inte skrivit hennes jornal?!" Han gick fram till henne och grep tag om hennes haka och såg på hennes ansikte.
"Ska jag behöva ta hand om en jord vandrare?"

"Nej!"
Co sa det lite för högt, så 50-åringen såg undrande på honom.
"Bryr du dig om den här jordmänniskan, Co?"