Divergent

Sol kom ut ett tag efter hon hade haft en svår stund med sitt hår. Hon såg hemsk ut och fast hon inte brukade bry om det annars verkade det nu vara hela världen. Hon var väl trött och allt hade blivit upp och ner men hon var på väg att börja gråta igen och hennes skor var smutsiga de med, dem hon älskade. Hårbotten sved på de ställen där håret var borta.
Tillslut kom hon ut tyst och såg Kai och Frida samtala. Hon var inte på humör för att prata så hon ställde sig bara tyst vid dem med blicken ner mot fötterna, hon ville ha hjälp att tvätta fötterna, men hennes huvud var det värsta.

Då Frida lade märke till Sol log hon, och safe åt dem att följa henne. Kai föll in bredvid Sol medan de gick och sneglade åå henne. Först var han tyst, sedan tog han till orda: "Gick det bra?" Kai förbannade sig själv i sinnet för stt ha frågat em sådan dum fråga. Varför skulle hon viljaa svara på det?
Frida svängde till höger ovh gick före in i ett hus. Där fanns en massa sängar utplacerade över golvet. De flesta var upptagna, men i hörnet fanns två sängar. Frida pekade på dem och sedan sängarna, föra tt strax därefter vinka och smyga ut ur huset.

Sol svarade inte på hans fråga och såg bort, det var fint att han brydde sig men ärligt visste hon inte vad hon skulle svara. Men som svar tog hon hans hand och tryckte den lätt innan hon släppte den. Då de kom in i sovsalen och vinkat adjö till Frida såg hon på Kai.
"Får jag sova med dig?" viskade hon lågt.
"Bara för ikväll." skyndade hon sig att säga. Hon visste inte varför hon kände så men så mycket hade hänt och Kai var det enda hon hade kvar.

Kai rodnade lätt och skakade irriterat på huvudet, värst vad hon var pratsam. Han såg ner åå Sol med förvånad min då hon frågde honom. Han nickade tveksamt. Att sova med andra var imget nytt för honom, men något ovant. I de tappra hööll man sig för sig själv, var överdrivet självständig om man ens kunde kalla det det. "Okej, kom." mumlade han. Han tog Sols hand i sin - något han redan vant sig vid - och tog med henne till hörnet där han lade sig på utkanten av sängen och väntade på henne.

"Tack." mumlade Sol och log svagt, ärligt hade hon inte sovit eller varit nära någon som hon nu var Kai. Det var kanske konstigt då hon tillhörde de fridfulla men hon var inte nära folk, hon var ensam och rädd för att få folk nära. Allt detta syntes då Sol försiktigt la sig på andra sidan av den smala sängen. Men det var hon som hade valt det och att hon överhuvudtaget tagit hans hand var stort för henne.

Snart sov Kai tungt. Han var trött efter dagen, eller snarare natten som gått. Han mumlade något ohörbart och vände sig om mot Sol. Hennes kropps värme lockade då Kai frös rätt mycket. Han lutade ihop sig och slutade sedan att prata och röra sig, bara låg still.

Då Kai somnat gör Sol det med, lugnad av hans andetag, lugnad av Kai somnade hon med. Hon ville knappt erkänna det men hon var lugnad av hans närhet och i sömnen sökte hon sig närmare honom. Hon sov tungt då hon var utmattad.

På morgonen satte sig Kai upp med ett ryck då han vaknade. Han såg sig om i rummet, som var folktomt sånär på en gammal gubbe som låg och snarkade än. Kai såg ner på Sol och log vagt innan han gick upp. Han fick syn på två färgglada högar på sängkanten och tog tag i en av dem. Genast tog han på sig den svarta byxan och slet av den gula tröjan. Han ville helst bara ha kläder från sin mest älskade falang.

Sol vaknade då Kai försvann, tyngden och värmen vid henne försvann. Hon vände sig om och kisade trött mot honom, ganska roat då han bytte om.
"Gillar du inte gult?" sa hon och med ett höjt ögonbryn men med ett litet leende. Hon sätter sig trött upp och ser mot sin hög. Sina skor rena och fina blir hon glad över men resten ville hon bara stöna åt vilket hon gör och kryper ner under täcket åter. Klargul kjol och tomteröd tröja, hon trodde hon skulle slippa det och hon ville inte ha kjol.

Kai lipade med en road glimt i ögonen. Han tog på sig en svart tröja och de vita skorna och satte sig vid Sol. "Vad är det? Ska du ligga där hela dan eller?" frågade han skrattandes.