Rollspel för Snigelklubben

July-
" VAKNA VAKNA OFELIA!!!"
Skriker jag
" Varulven är borta nu!"
" Snälla vakna!"
Säger jag och sätter mig på knä bredvid henne.
" Du får inte dö!"
Skriker jag av gråt.

Elvira:
Varulven ylade av smärta.
Jag siktade mot hans huvud och sköt.
Kulan borrade sig igenom huvudet, varulven vacklade till innan den fall ner på marken, livlös.

July-
"Elvira?"
Frågar jag med gråt i rösten
" Du tror väll inte Ofelia är... ä..är död?"
Tårarna rinner för mina kinder och jag kollar förväntans fullt på Elvira

Elvira:

Jag bet mig i läppen och kollade på Ofelias djupa sår.
"Jag vet inte", sa jag tyst och satte mig ner vid henne.
Jag fiskade upp första-hjälpen kittet och hällde rengörings medel på hennes sår och sedan tog jag fram tråd och nål.
"Tur att hon har svimmat", små flinade jag och började sy ihop hennes sår.
Det blev inte världens bästa men bra nog i alla fall.
Till sist bandagerade jag såret.
"Hon borde bli okej", sa jag sedan och reste mig upp.

July-
Jag kastade mig om halsen på Elvira och kramade henne.
" Du är bäst!"
Sa jag glatt

Elvira:
Jag log stelt.
"Tack"
Jag sneglade på Ofelia.
"Men.. Om man blir riven eller biten av en varulv..", jag tystnade och kollade ensligt på dem andra.
"Förvandlas man till en av dem", viskade jag och stirrade på henne.

July-
Jag stelnade till och satte mig bredvid Ofelia
" Inte för alltid va?"
Frågade jag osäkert Elvira

Isabelle
"Jo", svarar jag i Elviras ställe. "För alltid."

July-
Jag skriker till. Sen lungnar jag ner mig och säger :
" Men det är ju fullmåne i natt..."
Jag brister ut i gråt och borrar in mitt ansikte mot Ofelias mage

Elvira:
"I bästa fall så är hon avsvimmad tills imorgon"