Tredje Världskriget

"Tack." ler Nike svagt tillbaka, blek i ansikte och med stel hållning blir hon hämtad av två vakter som kollar igenom henne om hon hade något på sig som kunde skada presidenten.

Så fort hon kommer hem går hon till köket för att ta något att äta innan hon lägger sig då hon fortfarande är sjuk. Inte för att hon skulle erskänna det.

Nike står nu framför presidenten som för tillfället sitter bakom ett stort skrivbord och betraktar henne med bister min. Han ställer sig upp och kommer runt henne. Han betraktar henne som hon var en ko för försäljning.
"Ta av dig tröjan." väser han fram och då inte lyder ger han henne en örfil.
"Gör som jag säger, tröjan är stor och oformlig jag måste se vad jag ska ha dig till." flinar han fram med glödande ögon.

Senare nästan vid gryningen kommer hon äntligen hem. Hon är som död inombords efter kvällens händelser och äcklas. Hon kastar en silverglänsande klänning på sin säng. En klänning som var alltför avslöjande och klackskor till. Presidenten ville ha henne på en fest, hon ville inte, inte igen, inte åter dela bädd med honom.
Hon försvinner ut i trädgården och gömmer sig i ett avlägset hörn att hon inte ens brydde sig om Snow visade hur hon mådde, men hon hade tagit med sig hennes cigarettpaket för att kasta det eller använda det själv visste hon inte.

Akhiti vaknade av att dörren smälldes igen.
Hon gäspar stort, reser på sig och sträcker ut sina armar. Hon har sovit som en...
Hon tänker efter ett tag. Justja, en stock.
Hon ler stort och kollar mot Nikes säng, som är tom. Eller när hon tänker efter, det ligger någonting där. Hon tassar nyfiket fram till Nikes säng och kollar på den silvriga klänningen med matchande skor.
Akhiti lyfter upp klänningen och inspekterar den.
Hennes första tanke: Usch!
Men vart är Nike?
Hon klär på sig en kimono och tassar ut ur rummet. Hon får yrsel ett tag efter att ha gått ut men återhämtar sig snabbt.
Hon går vidare och letar.

Nike sitter med en cigarett och drar djupa bloss, hon hade lärt sig nu från att bara hosta. Hon skulle ersätta Snow sedan, var enda cigarett men just nu behövde hon något som dämpade tankarna minnena från kvällen. Hon varken gråter eller gör något, ser bara dyster ut.

Hon kan känna 'rök-doften' överallt. Varför? Jo, för att hon rökt så mycket och sedan röker få nu för tiden.
Hon hittar Nike som ser oerhört dyster ut.
"Tuff natt?" frågar hon.

Nike ser upp men svarar inte.
"Jag ska ersätta dig." sa hon bara och kastar åt henne paketet som nu var halvtomt. Hon ville inte tala om det och var lika sluten som Snow brukade vara. Hon drar djupa bloss och stirrar oseende ut i trädgården.

Akhiti tar med sina snabba reflexer emot paketet.
Hon sätter sig oberört brevid Nike.
"Jag tar det som hemsk natt. Det förstår jag om du fick reda på att du skulle bära den där klänningen då!" Säger hon, inte med retlig ton men samtidigt var rösten inte så bekymrad heller.
Hon tänder en cigarett och för den mot läpparna.

Nike rycker på axlarna och vänder bort blicken.
"Den ska jag ha på lördag, han ska ha fest, jag ska roa honom." sa hon med en död röst utan att se på henne.
"Det var väl bara försmak i natt." sa hon tort och kastar bort stumpen då cigaretten är slut, hon önskade att den inte var det och började istället vända händerna krampaktigt.

Akhiti sväljer nästan cigaretten då hon säger det. Istället lyckas hon dock kasta iväg den så den hamnar nån meter ifrån dem.
Hon harklar sig.
"Okej, du behöver dem här mer än mig!" Säger hon och kastar paketet till henne.