Prs(Dragon Fantasy)

Uriah såg förundrat på Mina. Han gillade att se henne bry sig. "Mina, du behöver inte göra något!" skrattade han lite, men lät henne ändå ta av skon och strumpan.

"Jag vet." sa hon och viftade undan hans ord, ovanligt för henne var det, att bry sig om någon, det kändes bra.
"Du är blå....du har vrickat dig." mumlade hon och tillkallade en satyr då hon inte hade en aning....borde det lindas?

Uriah log och skakade på huvudet. Satyren tog hand om foten och sa åt Uriah att inte belasta den - något Uriah helt sket i. Han ställde sig upp igen, tackade satyren som såg buttert på honom samt Mina, och började arbeta igen. Han älskade att vara i sjukstugan och hjälpa de sårade. Här var så lugnt..

"Uriah, inte belasta betyder ta det lugnt, sitt helst still." sa Mina och drog ner honom på stolen åter. "Någon annan kan fixa det där." sa hon och viftade med handen åt de sjukas håll.

"Men!" klagade Uriah. Ändå log han, Minas plötsliga beteende gladde honom, vilket han också påpekade. Han flinade glatt mot henne.

"Åh, nej jag har bara ytterst kul att tvinga dig till saker." sa Mina men hennes ögon glittrade, ja hon brydde sig om honom.
"Men om du är snäll kan vi gå till stranden eller något." sa hon leende mot honom.

Uriah skrattade lätt.
Han nickade häftigt, "Jag går gärna till stranden."
"Nu eller ikväll?"

"Nu." sa hon och drack det sista av ambrosian, hon tog hans arm och hjälpte honom upp på fötter.
"Klarar du dig eller vill du ha hjälp?" frågade hon.

"Visst!" Med Minas hjälp kom han upp på fötter. "Jag klarar mig.." log han,
även om han väldigt gärna haft kvar Minas hand runt sin arm. Han började gå.

Mina nickade och släppte honom, dock gick hon vid honom om han inte skulle klara sig. De närmade sig stranden och Mina blev mer tveksam i stegen, det var så mycket folk.