Cirkeln rollspel

Alex flinar åt kattens oskyldiga blick. Plötsligt känns det som om han sjunker in i Fräs blå ögon. Han kan se sig själv sitta bredvid Ze och kolla på Fräs samtidigt som hans medvetande blickar mot sin egen kropp. Det tar en stund för Alex att förstå vad som har hänt. Han är inne i kattens medvetande! När han efter en stund lyckas dra sig tillbaka till sin egen kropp tycker han nästan att Fräs ler försmädligt mod honom. Han upptäcker att det lilla djurets sinne finns åtkomligt för honom någonstans i huvudet.

Rätt som det är tycker sig Alex också känna ännu ett medvetande som dyker upp lite svagt och gnistrar till för att sedan fort försvinna igen...

Ze, som tystnat ett tag sedan, blundade och kände hur hennes sinne sträckte sig ut och kände kraftfältet av magi runtom sig. Alex och Fräs sinnen var inte långt borta, men något stämde inte. Deras själar tycktes som ha flätats ihop eller något. Kunde Fräs vara Alex familiaris?? Plötsligt sög det till lite i magen på Ze och hon flämtade tyst. Hon slog upp ögonen ögonblickligen och skymtade sin egen skepnad, en kort stund innan allt blev som vanligt igen. Vad var det som hänt egentligen? Hade Ze inbillat sig, eller hade hon just varit i Fräs??

"Hm... Okej, jag vet. Ni får sortera den gamla avdelningen av biblioteket. Vi ska rensa ut ett par böcker. Få se nu.. Det är tisdag idag... Jag föreslår att ni kommer till mig efter lektionerna idag. Och imorgon. Och... hela veckan faktiskt. " Hon skrattar hest och går där ifrån.
Celeste ser på de andra.
"Vi kanske skulle kunna skolka från bestraffningen..." suckar hon.

"Det kunde varit värre", försöker Oskar muntra upp Celeste med. "Eller vad säger du Quita", frågar han sedan. "Jag ska titta till Alex innan lektionerna börjar". Oskar går in i hökens sinne, allt verkar lugnt. Så länge Alex inte är i skogen där höken inte ser på grund av träden...

- Kände du någonting nyss? frågar Alex, omskakad efter den underliga händelsen som nyss inträffade.

Han ser från Ze till Fräs som nu intresserar sig för en fluga som flyger omkring i luften. Alex känner plötsligt det där andra medvetandet gnistra till inne i huvudet. När han känner efter magiska vibbar med hjälp av sin kraft upptäcker han Ze och Fräs medvetanden. De lyser som stora, klara stjärnor i Alex huvud. Plötsligt börjar ljusen dras emot varandra och mitt i allt dyker ett tredje medvetande upp. Hans eget. Tillsammans flätas alla sinnen ihop och för ett ögonblick känns det som om de alla tre är en enda person. När han sedan släpper taget om kraften vänder han sig direkt mot Ze för att berätta vad han precis har upplevt.

Ze biter ihop och skakar på huvudet. "Nej, inget hände." svarar hon med hård ton. Det var en inbillning, så är det bara, intalar Ze sig. Hon reser sig genast upp då Alex ska börja tala. "Jag fattar inte ens varför jag är här med dig!" fräser hon ilsket och går sin väg. Än en gång sluter hon sig för omvärlden.

Alex rycker förvånat till när Ze snäser åt honom. Nyss verkade hon ju så lugn. Fräs tittar bedjande efter henne.

- Gå om du vill, säger Alex till katten som med ens störtar iväg för att göra Ze sällskap.

Innan han hinner grubbla mer på Ze märker Alex att klockan börjar bli mycket. Panikslaget föreställer han sig själv kommande sent till en lektion. Han rusar genast iväg det snabbaste han kan. Under tiden lovar han ändå sig själv att inte berätta om mötet med den tidigare så okända trähäxan. Fast det är klart, saker och ting har ju inte klarnat direkt...

"Helvete! Lektionen börjar snart!" Hon rusar upp och drar åt sig sin väska där skolböckerna ligger. "Har ni också praktisk magilära nu?" Frågar hon de andra hoppfullt.

"Jag har det", svarar Oskar och är glad över att ha Celeste med sig. Konstigt nog är hon den Oskar blivit bäst vän med trots att de bara känt varandra den här terminen.

"Vad kul!" Celeste ler stort. "Ska vi gå då? Vi börjar om ett par minuter bara.."