I en annan dimension

Vill ha mer

Haha, det blir mer om ni kommenterar :*
potterflicka - Tack :* Som sagt, kommentera för mer

OKEJ DÅSÅ, ALLA BOMBA!

Trolol, Dramione-Kapitel

- Hermione -

Den funkar inte. Jag kan inte fatta det - min stav funkar inte. Det måste vara någon slags magifri zon, de här stället....Skit.
Jag ger upp mina försök att hela Draco och tvättar istället såret så gott jag kan och bandagerat det med hans skjorta. Sen sitter jag där och stirrar på honom. Lever han? Jag vågar inte kolla. Hur länge kommer jag sitta här? Säkert jättelänge. Hatar jag verkligen Draco? Hm, där har jag lite att fundera på.
Jag går så djupt i mitt grubblande att jag inte märker att Draco vaknar. Efter ett tag börjar jag känna märkligt iakttagen. Jag pioer till när jag får se Draco stirra på mig. Han sitter upp.
- Du borde ligga ner, såret är jättestort! Mumlar jag och försöker knuffa ner Draco. Han rör sig inte en millimeter. Eller jo - fast åt motsatt håll.
- Draco? Mumlar jag tyst. Sen händer allt snabbt: Han kysser mig. Det är inte så där fantastiskt som det brukar stå i böcker - inte för att jag läser om sånt då. Bara kanske möjligen ytte pytte lite....mycket.
Men - det är heller inte så dåligt. Det bästa är nog känslan av hur rätt det är. Även om det inte är det, för jag hatar ju Draco. Tror jag. Jo, jag hatar honom. Inte alls. Lite. Mycket. MEN ÅÅH!!
Försent inser jag att jag bara suttit helt stelt och stirrar på stackars Draco, som efter ett tag lutar sig bakåt ohäch generat tittar bort.
- Erhm...Jag...Förlåt!! Mumlar han.
- Jag menar...Vi borde gå!! Säger han sedan, lite säkrare, lite hånfullare. Jag sitter ett tag och bara stirrar på honom. Sen gör jag det enda jag kan tänka på just nu - jag kysser honom. Draco hajar till och för en sekund tänker jag att, nej men vafan det här funkar inte! Sedan så är han där och han är nära och han kysser mig tillbaka och han håller om mig och allt blir bara så himla snurrigt. Men bra. Snurrigt men bra. Vänta lite - händer det här? Jag drar mig ifrån honom.

- Draco -

Jag ser förvånat på Hermione som drar sig undan. Gjorde jag något fel? Fast nej, en Malfoy gör aldrig fel. Jag avbryter mina tankar när Hermione sparkar till en enorm, triangelformad, blå sten. Hon gömmer sitt ansikte i händerna. Suckar. Jag måste verkligen ha gjort något fel...
- Vad...Vad är det? Frågar jag. Jag lyfter en hand för att lägga den på hennes axel. Ångrar mig, låter handen sjunka ner på marken igen.
- Det är inte meningen att det ska vara såhär!!! Jag fattar inte, vi ska ju......vi hatar ju varandra, du ska ju hata mig!! Hör jag Hermione mumla. Jag ser sårat på henne.
- Vad menar du med det? Frågar jag stelt. Hermione tittar upp. Jag kan se att hon har gråtit lite. Jag vill krama henne och säga att allt ska bli bra, istället ser jag bara kallt på henne.
- Inget, jag bara....förlåt Draco!!
Jag fnyser och ställer mig upp. Döljer smärtan som överlumpar mig när jag reser mig upp. Jag vågar inte titta på mitt sår. Jag känner det så tydligt att det blir otydligt...
- Ska vi gå vidare? Eller stanna här ett tag? Säger jag med släpig röst och ignorerar Hermiones försök att hålla ögonkontakt.
- Men ååh!! Dracooo!! Kan du inte lyssna!?!? Suckar hon och går efter mig. Jag känner ilskan börja växa. Jag går in i den blålysande grottan. Hermione suckar bakom mig och jag tänker på hur allt kan gå så fort från underbart till hemskt. Hon har rätt, vi hatar varandra. Det är bäst så. Ändå verkar min mage inte fatta att den inte ska jubla när jag tänker på vår kyss.

OMG Mer :OO

Inte nu. Ska snart spela piano - som du vet - och det tar ett tag att komma dit. Kanske möjligen mer ikväll/ imorgon.

imorrn!Okej kanske mer ikväll men säkert med Okej kanske mer ikväll men säkert mer imorrn!

Snäälla ge mig mer!!! Orkar inte vänta!!!
Asså ärligt det går inte att vänta!!
Måste veta ♥

Naww :*
Fast det här är långt ifrån slut.

Husmusen - Tålamod
Hade gillat era kommentarer om jag kunnat
Blir alltid lättirriterad när mina tummar tar slut, varför får man så få helt plötsligt??