PRS mellan mig och Kim Potter

Jag vaknade någon gång sent på kvällen. Jag var på ett sjukhus och hade jätteont i huvudet. Jag mindes det som hade hänt och började nästan gråta. Xander måste ha ringt ambulansen.

~Morgon nästa dag~
(Xanders P.O.V)
När jag var på skolan började jag prata med de i gänget, utom de som jag pratat med igår. Jag berättade om Cassiopeja och River och Mimmi. Att det var River som hade fått Cassi på sjukhus och att han skulle få. De alla lyssnade såklart på mig och de gillade verkligen Cassiopeja så det här skulle bli lätt.
Jag och de började säga det till alla vi började prata med och de verkade gilla River och Mimmi mindre och mindre. Men mest River, och det var han jag brydde mig mest om att han skulle få.

Ur Mimmis perspe:

När vi kom till skolan sprang mina trognaste vänner fram till mig:
"Har du hört? Alla har börjat snacka skit om dig och River!", tårar började välla ner för mina kinder, krokodil tårar.
"Vi gjorde inget! Xander puttade Cassi, och ni alla vet att han hatar River och mig så han bara kokade ihop allt detta!", grät jag och dom blev i djupt chock.
"Guu vad taskigt!", sa hon och dom sprang genast iväg för att skvallra.
"Ta det lugnt, jag fixar allt", viskade jag till River och vi började gå mot lektionen.

//Kimsan kan sina kort

Bläääää på diiiig! : P

-----------------------------------

(Xander)
Det började gå flera olika rykten om allt och alla och endel ställde sig på Mimmis sida - hennes kompisar - och många fler ställde sig på min sida. När det var lunch så såg jag River stå själv. Jag gick fram till honom och väste: "Vi måste prata nu!"
Jag skulle få honom att fatta vad han gjort.

Jag tittade med missnöje på honom
"Jag har inte lust att prata med dig", fräste jag tillbaka.

"Men tänk såhär då. Du måste prata med mig hur du än känner eller vad du än vill annars så säger jag inte vad du har gjort med Cassiopeja. Som du märker är hon inte på skolan! Det beror inte på att hon är ledsen eller sur! Om du vill veta exaxt vad du har gjort så kom!" Svarade jag och nickade mot ett tomt klassrum.

Jag kollade kyligt på honom.
"Inte min bissness", fräste jag.
"Jag bryr mig inte längre", fnös jag igen och gick mot mun lektion.

"Okej! Jag ska hälsa henne att du inte ångrar att hon nästan blev förlamad när jag kommer till sjukhuset!" Ropade jag kaxigt efter honom och flinade stort. Jag skulle hälsa det om han inte kom tillbaka nu.

Jag vände mig om.
"Vad snackar du för skit?", fräste jag.

"Ingen skit. Bara sanningen." Flinade jag mot honom. "Du vet väll att hon är på sjukhus va?"

Jag visade inte mina känslor men jag var chockad.
"Vadå då? Har ni hånglat för hårt?", flinade jag tillbaka, kunde han kunde jag.