5 steps on how to make James Potter like you [SV]

GO ALBUS GO ALBUS GO GO GO ALBUS!!

SERIÖST. DU ÄR FANTASTISK♥

Ska jag berätta varför? Jo, för att för det första, ÄGER du på beskrivningar om personer miljöer mm. För det andra, så känns det verkligen som jag ÄR den som berättar! Och för det tredje, och detta är det absolut bästa, du har sådan enorm och vacker och super fantasi! Jag blir asglad när ett nytt kapitel kommer ut, och varje gång du är inne får jag typ ett lyckorus! Du är helt fantastisk och då MÅSTE helt enkelt bli författare! Kram på dig, jag ÄLSKAR dig och dina historier!//Bellz♥

Åh ÄLSKADE det här kapitlet.
Albus Potter är en av mina absolut favoritkaraktärer, är rätt så förtjust i honom hehe ♥ Iaf, kapitlet uppskattades väldigt pga Albus närvaro och älskade när han skällde ut James 83 Haha älskar när folk skäller ut James i den här ffn ^^
Åh det känns lite Albvanna right now, och jg har inget att invända mot, det skulle bli ett sött par ^^
Ryanah funkar också, är så spänd på att se hur det går 8D Hoppas Mackenzie mår bättre ♥
Längtar ♥

JA, kom igen Albus!!

För övrigt, ett jättebra kapitel♥

kapitel nrat!

Tack hörni, ni skulle bara veta hur mycket era ord betyder! ♥

---

November 2 - Savannahs perspektiv

"Jag kan inte fatta att vi båda stod upp mot honom", sade jag och tog en stor tugga utav chokladkakan.

Nu när jag inte spelade Quidditch längre kunde jag äta vad jag ville igen utan att ha dåligt samvete, och ärligt talat hade jag saknat våra krängar-kvällar nere i köket. Husalferna hade redan gått och lagt sig så vi hade hela placet för oss själva. Rose ville dock aldrig följa med längre då hon spenderade all sin vakna tid med Lorcan numera. Fast nu när jag kom att tänka på det så hade jag faktiskt inte sett henne med Lorcan sedan festen, trots att hon varit borta ovanligt mycket. Hm...

"Jag skulle aldrig ha gjort det om det inte vore för dig", sade Albus genom en mun full med pumpapastej och förde med sitt yttrande mig tillbaka till nuet.

Jag flinade och sträckte mig över bordet med godsaker för att krama honom. Sedan slog mig en briljant idé. "Jag vet, vi James-detoxar!" utbrast jag och flög upp för att leta upp en bit pergament och en fjäderpenna.

Albus såg på mig som om jag just sagt något på grekiska. "James-detoxa?" upprepade han förvirrat.

Jag hittade penna och papper bredvid en receptbok och snurrade runt med sakerna i högsta hugg. "Ja, du vet, en detox; när man avgiftar sig från något. Vi behöver båda komma bort från James, eller hur? Så vi gör upp regler om att vi ska hålla oss borta från honom en viss period typ. Som att hålla sig borta från alkohol när man är alkoholist", sade jag entusiastiskt och makade in mig bredvid Albus på bänken. Överst på den tomma pergamentsidan skrev jag med stora bokstäver 'James-detox'.

Albus skakade lite på huvudet åt mig men flinade ändå, så jag tog det som ett bra tecken. "Du kommer aldrig ändra dig eller hur?" sade han och jag såg upp från mitt skrivande. Albus såg på mig med sina ljust blåa, vänliga ögon.

Jag log brett. "Tyvärr inte."

Han betraktade mig en längre stund och blev plötsligt seriös. "Bra, gör aldrig det. Inte för någon, lova det", sade han och spände blicken i mig.

Jag nickade. "Jag lovar."

Vi satt så och bara såg på varandra en stund till utan att det kändes konstigt eller obekvämt. Han var vacker, min bästa vän. Albus med sitt fräkniga ansikte, den markerade käklinjen och de höga kindbenen. För att inte tala om de blå ögonen som lös som iskristaller. Jag skulle kunna rita av honom från minne och få varenda fräkne rätt. Om bara jag hade kunnat rita, det vill säga.

"Vanna, det är något jag måste berätta för dig", sade han plötsligt och jag kunde se i hans ögon att det var något som tyngde honom.

Jag fattade tag i hans hand och tryckte till den lite lätt. "Du kan berätta vad som helst för mig, det vet du, Al."

Åååååh så bra! Längtar redan efter nästa kapitel hihi

åå no no no ! han kommer vara KÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR i Vanna...

Åh nej.. Hoppas fortfarande på James och Savannah..

japp!