Skogens hemligheter

Indra skakade på huvudet, "Är du tvungen att gå kan vi gå båda." sa hon bestämt och kom upp på fötter om än hon var lite ostadig.

Vincent suckade men sa inte emot. Han öppnade upp dörren och tog sig ut. Där ute stod Lis. Hon såg inte alls glad ut då hon såg att Vincent kom ut från Indras rum.

Indra såg på Lis och hon kunde erkänna att hon helt glömt hennes existens då de låg i sängen. Men inte nu längre, hon märkte henne tydligt.

Vincent suckade. "Jag vill prata med dig sedan Lis" Han gick vidare och de kom snart in i matsalen där frukosten redan var uppdukad.

"Äter du alltid ensam?" frågade Indra och Fenrir gick vid hennes sida. Det verkade så ensamt i den stora matsalen.

Vincent nickade. "Ja, alltid om inte vi har gäster eller om min far kommer hit". Han drog ut stolen för hennr och datte sig djälv och tog för sig.

"Lite ensamt, när du ändå har så många om dig." sa Indra men satte sig ner och tog lite bröd och något fruktigt gult, "Vad är det?" frågar hon?

Vincent nickadr. Det var ganska ensamt. Han satt ofta själv, förurutom på kvällarna. Då hade han ofta Lis. "Banan, man ska skalla drn

Indra nickar och betraktar det gula men tar det hon är säker på. Det kanske inte ens var gott, banan?

Vincent åt. Han kände sig mycket gladare än vanligt med Indra. Han tyckte om sällskapet. I bakgrunden såg han Lis som städade och då och då såg mot honom. Hennes blickar var inte glada. Han skulle verkligen prata med henne sedan...Han lutade sig tillbaka och såg på Indra igen. "Du får stanna här tills du är frisk och snöstormen är borta" förkunnade han.