Ett annat skäl till dig (privat)

"Sluta att göra mig rädd då. " Hon ser ledsen ut. "Jag går till min lägenhet. den i källaren då" Hon började gå.

Nax knep ihop läpparna, allt han gjorde blev fel!
- Låt mig följa dig.

"gör du det." Hon hörde ytterdörren öppnas. "Elias?" Hon såg över axeln. "vad vill han?"

Nax såg förvånat på Elias.
- Underbart! Ni är här. Kära vänner, ni har fått en inbjudan till det årliga stormötet. Alla högste vampyrer från varje del av landet kommer infinna sig. Och Eric - chefen - är tredje högst i rang. Nax: du ska visas upp för de andra, du har fått ihop mest liter blod de senast veckorna. Shit, vilken chans att stråla bro!

Hon såg på dem och all färg förlorade i hennes ansikte och hon föll ner på knä. "v.v.vampyrer?" Hon såg på dem och började dra sig i hude för att täcka sig. "Jag.. jag" Hon såg sedan ner. "Jag stannar här jag vill stanna"

Nax såg anklagande på Elias,
- Jag som just fått henne lite mer...avslappnad! Jag skulle ju berätta detta när hon var redo, kolla nu, hon bara..spårar ur! Kved han irriterat. Elias skrattade och gick från till Alice och började prata lågt mot hennes öra:
- Du luktar gott. Ditt blod är annorlunda, visste du det? Du påverkas inte när vi försöker hypnotisera dig. Därför tog vi dig, vi vill veta vad som gör dig så speciell. Du har tur lilla flicka, vi ska inte äta dig...

Hon såg upp på honom när hon såg Elias men sorgen blev allt mer större. "Gå din väg jag vill inte vara speciell" Hon såg bort." Jag vill att ni går. Sen gör ni testerna och sen låter ni mig gå" Hon såg på honom och tårarna började rinna.

Elias skrattade kallt.
- Gråt inte gumman, du ska ha det bra med oss. Vi ska inte göra något mot dig, du måste bara anpassa sig, för när du är klar...då vet vi inte vad som händer.
- Elias: det räcker, okej?
- Svag Nax?
- Nej, bara oroad, gå!
- Som du vill min vän! Ses på söndag klockan 19.00

Hon såg upp på honom. Nästann hotande la han en filt av ord över henne. "Nej jag tänker inte följa med jag vill inte" Hon såg bort. "Jag vill hem och ni kan inte säga att ni kommer ta hand om mig. Jag är ingen katt ingen hund. Jag är en levande människa. En med kännslor och rättt till att vara fri!" Hon såg på honom och lade sig ner när han hade gått.

(Vem la en filt över henne? Elias?)

- Du är inte fri, fatta det! Suckade Nax trött och bar Alice till sitt rum och lade henne i den mjuka sängen.