PRS(Wolf)

De började samla ihop frukterna och gå tillbaka till skeppet. Plötsligt kom Nathans far framför dem. "Någon har tagit mer mat än denna skulle ha" sa han och spände ögonen i dem. "Och...någon har informerat mig om vem denna någon är". Han spände nu blicken i Nathan.
"Nathan!" röt hans far och han hoppade till. "Det blir tio piskrapp, vi är pirater, men ingen säger emot mig!".

Jag gömde mig instinktivt bakom Nathans rygg när jag såg hans far komma klivandes och ryckte till när han öppnade munnen. Det han sedan sade fick mig att känna mig hemsk. Det var mitt fel. Jag skulle inte ha låtit honom stjäla till mig. Nu skulle han bli bestraffad på min bekostnad.

Nathan vågade inte möta sin fars blick. Han skämdes...Han hade svikit sin far, men han hade åtminstone hjälpt Clarie.
"Kom, nu" röt hans far och Nathan tog sig upp på skeppet med de andra piraterna. Han drog avi sg sin skjorta och ställde sig med ryggen mot dem.
Hans far drog fram en piska och verkade inte bry sig om att han skulle straffa sin egna son. "Tio piskrapp" upprepade hans far innan han höjde piskan och slog till.
Nathan ryckte till och ett rött sår prydde nu hans rygg, och så fortsatte det, nio piskrapp till. Nathans rygg var röd och sårig, han sjönk ihop på däcket medan alla andra gick för att äta.

Jag slank obemärkt in på Nathans rum under hans bestraffning. Jag ville inte se en far piska sin egen son. Medan jag väntade på att Nathan, blodig och sårad skulle komma tillbaka. Jag begravde ansiktet i händerna och blev förvånad när jag upptäckte tårar på handflatorna.

Nathan låg kvar en bra stund innan han äntligen orkade ta sig upp och gå fram till dörren och in under bord. Han tog sig till sitt rum och märkte knappt om Clarie. Men ett stön la han sig på mage på sängen.

Jag lade genast märke till de köttiga såren på Nathans rygg och kvävde en flämtning. Det såg hemskt ut. Jag slet av en tygbit från mina kläder och doppade den i det kvarvarande vattnet och tryckte den varsamt mot hans rygg.

Nathan ryckte till av smärta och såg upp på Clarie. "Tack" mumlade han och la trött ner huvudet igen. "Det finns större tygstycken i förrådet precis utanför...Nyckeln är i min byxficka, det finns några burkar med rengörande salva också".

Jag nickade trött och släppte det blodiga tyget på golvet medan jag stack ned handen i Nathans ficka. Jag rodnade när jag kände värmen från hans skinn, bara en tunn vägg av tyg mellan mina fingrar. Jag håvade upp nyckeln och smög iväg mot förrådet.

Nathan suckade djupt och blundade. Han hade så ont...Han ångrade inte att han hjälpt Clarie med mat...Men han ångrade att han svikit sin far...

Just när jag satte nyckeln i nyckelhålet kände jag hur den slogs ur min hand och hur någon satte en trasa för min mun. Jag ryckte till och kastade mig bak mot angriparen. Han snubblade och jag fick munnen fri för en sekund. "Nathan!" skrek jag i panik innan världen svartnade och jag föll mot golvet.