(Prs) Mellan JustMe! & fashion7

Jag låg i soffan som en riktig diva med min skadade arm. Så fort jag ville ha något ordnade min familj eller mina vänner det. Jag m var så lycklig att ha dem alla där. Jag vet inte varför jag blev så känslosam men jag började gråta. Ida satte sig vid mig och snart satt alla i en gruppkram i soffan. Jag ropade på Kevin. Vi var långt ifrån syskon, och jag skulle aldrig acceptera honom, men om han kände mig tillräckligt så visste han nog att man behövde ta vara på mina känslosamma stunder, för i nästa sekund skulle jag kunna knuffa ut någon från ett tak, eller värre.

- vad ? Ropade jag irrriterat från köket.

"Kom, det är kramkalas!" skrek Anne till svar.

- Inte för mig ! Ropade jag från ytterdörren och drog på mig skorna. Jag smällde dörren hårt efter mig och hoppade på min motorcykel och körde iväg till Alex.

Alex och jag satte oss i soffan och spelade bräd spel på soffbordet.
Vi skrattade mycket och bestämde oss föratt han skulle komma och sova över hos mig.

Vi hoppade på våra motorcyklar och åkte iväg.

"AAAAW!!" klagade Ida och vi började skratta. Sedan dukade pappa ut fika och vi alla spelade familjespel till fikat.

Vi gick upp till mitt nya rum och lade på musik.

Jag låg i soffan ett tag efter att mina vänner gått. Bara Ida var kvar. Jag sov en stund och när jag vaknade var inte Ida kvar, men jag hade en filt över mig och en lapp fastklistrad på min panna.

Jag går nu sötis. Kommer imorgon, och hjälper dig till skolan, om du vill följa med vil säga. Lövya foreva, Ida

Jag ler. Musik spelas från övervåningen och jag blundar. Två minuter passerar och sedan sover jag tungt på soffan igen.

Vi bjuder Mmiranda och Kyle ocksån till mig.

Jag fortsätter sova.

Vi spelde tv spel och somnade sent på kvällen.