Snurra min jord igen

Superbra

Kapitel 22

Framme vid festen var det redan fullt med folk, musiken spelades högt och folk dansade runt, berusande, skrattande och gråtandes. Jag gick bort med tjejerna till bordet med all dricka och en kille från årskurs 7 serverade oss varsin drink. Jag smakade lätt på drickan som var stark men ändå mjuk så man kunde dricka utan att känna att man ville kräkas på grund av smaken. Jag höjde ett ögonbryn till killen som gav mig drickan.

”Eldwhiskey, en himmelsk dryck som får dig slappna av” Han blinkade och log. Jag log tillbaks innan jag tog två djupa klunkar av drickan och kände hur den åkte ner i min hals och brände till men på ett behagligt sätt, det fortsatte att bränna ner vid hjärtat och magen och jag kände direkt hur jag slappnade av.

Vi drog ut på dansgolvet och började dansa med alla andra som var där, det var en härlig känsla, jag fick ett till glas eldwhiskey av en tjej från samma årskurs som mig. Jag svepte upp glaset snabbt och kände hur jag började bli flummig. Jag fortsatte att dansa och kände hur hela jag slappnade av trots att min kropp fortfarande värkte och var öm.

Efter ett tag så kände jag att jag behövde gå på toa, jag gick till den närmaste toaletten. Jag kollade mig i spegeln och fixade till mitt hår som hade blivit tillrufsat och sedan gick jag ut igen. Då smällde jag in i någon och jag kände hur jag höll på att trilla bakåt men personen tog tag i mig och hjälpte mig upp. Jag kollade upp såg att det var Robin som stod där. När jag kollade in i hans gnistrande blå ögon så var det som att komma tillbaka till första dagen när vi träffades, när jag då också smällde in i honom och mötte samma småarroganta blick.

”Du gillar visst att träffas på detta sätt” Han skrattade och jag kunde höra på hans röst att han hade druckit, men inte lika mycket som mig skulle jag tro.
Han var fruktansvärt snygg ikväll. Det blonda ostyriga håret och en snygg vit skjorta, och hans ögon, jag kunde bara sjunka in i de blå djupa ögonen. Plötsligt påmindes jag om något, hans blå ögon liknade Andrews, den blå färgen som gnistrade av slytherinstolthet. Jag mådde illa och började tänka på av som hänt under dagen, jag kunde inte vara kvar här.

”Vad är det Melissa?” Robin kollade oroligt på mig och jag skakade bara på huvudet och bad om ursäkt innan jag gick därifrån. Jag gick en bit och hörde sedan Robin ropa mitt namn bakom mig. Plötsligt kände jag hur någon tog tag om min ömma handled och drog mig till sig. Ännu en gång så mötte jag Robins blick och jag såg hur hans ögon var fulla med lust. Han böjde ner sitt huvud och kysste mig, jag bevarade kyssen och jag ville bara ha mer. Kyssen blev mer och mer intensiv och den var inte alls som Sirius, den här var inte alls lika bestämd men den var mer passionerad. Min kropp reagerade inte alls som den hade gjort av Sirius kyss, jag gillade Robin och jag blev åtminstone inte helt knäsvag och skakig av att han kysste mig.

Efter kyssen gick han för att hämta två drickor till oss, mina läppar var ömma efter kyssen och jag smålog för mig själv när jag tänkte på det som precis hade hänt. Jag kollade upp och mötte Sirius blick som stod en bit framför mig, jag slutade genast le. Hans käkar var sammanbitna och han spände blicken i mig. Jag stod helt paralyserad och glodde på honom, varför reagerade jag så? Varför ville jag ha honom? När jag stod där och kollade på honom så visste jag att jag det var han jag ville ha.

Robin kom tillbaka med två drickor och jag såg i ögonvrån hur Sirius lämnade rummet. Jag tackade Robin och tog min dricka, även fast jag visste att jag inte borde dricka mer så svepte jag allt på en gång, jag ville bara glömma. När jag och Robin sedan började gå bort mot dansgolvet så kände jag hur yr jag var. Jag kunde knappt stå upp, Robin fick hålla mig uppe och jag kunde inte fokusera med blicken alls. Allt fördubblades, alla känslor, alla sinnen. Allt vinglade till ännu en gång och jag trillade ner på marken, jag hörde Robin ropa mitt namn innan allt blev svart.

Superbra

Melissa då!

JÄTTEBRA

Hejsan! Okej jag är världens sämsta uppdaterare och jag förstår om jag inte har så många läsare kvar, och det skyller jag inte på någon annan än mig själv! Men jag kommer fortsätta skriva på denna fanfiction ändå men varje kapitel kan komma väldigt oregelbundet. Alltså kanske jag postar en hel del kapitel under en viss period men sedan ingenting knappt. Men då är ni beredda på att det kan ta tid men att det i vilket fall kommer komma mer kapitel! Jag har en del idéer till berättelsen och vill mer än gärna få skriva ner det och publicera det.




Kapitel 23

När jag vaknade så låg jag i ett ljust rum, jag kände inte igen mig alls. Jag insåg att jag låg i sjukstugan, hur länge hade jag legat här ens? Madame Pomfrey dök upp med ett glas i handen.

”Äntligen har du vaknat, du har varit medvetslös i två dygn! Drick det här, det borde hjälpa dig” Jag satte mig försiktigt upp, då jag kände hur hela kroppen ömmade. Jag tog glaset och drack upp det som fanns i, det smakade beskt men inte hemskt illa. Två dygn? Vad hade egentligen hänt?

Jag fick tillbaka alla minnena från fredagen. Händelsen med Sirius vid trolldryckskonsten då han kysste mig, sedan allt med Andrew och efter det festen där jag fick i mig alldeles för mycket. Det kanske inte var så konstigt att jag hamnade här trots allt. Träffade jag Sirius på festen? Just det, han såg mig när jag kysste Robin, vänta kysste jag Robin? Åh herregud jag kysste Robin, eller Robin kysste mig.

”Du har blåmärken över nästan hela kroppen, det var en stilig kille från Slytherin som kom och lämnade dig här sent i fredagskväll. Han var mycket orolig över dig och bad mig att se efter, han sa att du hade trillat och slagit dig väldigt illa. Jag antar att det förklarar dina blåmärken”
”Jag antar det” mumlade jag hest, ville helst inte tänka på blåmärkena som både Andrew och Sirius hade orsakat.

”Kan jag gå här ifrån nu?”
”Ja, om du känner att du är redo för det så kan du gå tillbaka till ditt rum. Men du får ta det lugnt de kommande dagarna och vila upp dig.” Jag nickade och tog mig upp ur sängen, mina kläder låg i en hög bredvid sängen och jag hade på mig en hogwarts pyjamas från sjukstugan.

Eftersom det var sen söndag kväll så orkade jag inte byta om utan jag tog med min hög med kläder och gick tillbaka till Gryffindors sällskapsrum. Som tur var det i princip helt tomt i korridorerna, då behövde jag inte möta några människor på vägen. När jag kom upp på mitt rum så kom Alice och Lily fram och kramade om mig, de ställde massa frågor om hur jag mådde och jag försökte svara på allt så gott jag kunde.

Eftersom det var sent så skulle Alice och Lily snart gå och lägga sig, men jag kände inte några tecken på trötthet. Jag bestämde mig för att plugga lite, eftersom det har känts som att jag ramlat efter lite i skolan. Jag tog trolldryckskonsten och försvar mot svartkonster och satte mig i sällskapsrummet.

Det var tomt när jag satte mig där så jag slog mig ner i soffan framför brasan. Jag hade bytt om från pyjamasen till ett par gråa mjukisbyxor och en långärmad vinröd tröja med ett lejon på, som symboliserade vårt elevhem. Jag slog upp böckerna och satte igång, det var en trevlig atmosfär att plugga i med den knastrande brasan och tystnaden i rummet. Tiden gick och jag märkte hur tröttheten steg inom mig men jag fortsätta ändå att plugga.

Jag vaknade upp med ett ryck, jag satte mig förvirrat upp för att se vart jag var. Jag var fortfarande i sällskapsrummet, jag måste ha somnat. Klockan visade halv sju, jag hade sovit här hela natten. Eftersom jag ändå skulle gå upp inom en halvtimma i vanliga fall och med tanke på att frukosten börja serveras halv åtta så bestämde jag mig för att gå tillbaka till mitt rum och duscha. Jag packade ihop mina saker och skulle bege mig upp för trapporna till tjejernas sovsalar.

Jag gick upp för den smala trappan och plötsligt så stötte jag ihop med någon. Det var Sirius, jag granskade honom upp och ner samtidigt som han gjorde detsamma på mig. Han hade redan på sig sin uniform och han såg pigg ut, vad hade han gjort uppe vid tjejernas sovsalar?

”Vad gör du här ute så tidigt?” Frågade han mig lågt och precis innan jag skulle fråga honom vad han själv hade för sig så mörknade hans blick.
”Du behöver inte säga något, jag fattar att du har varit med honom” Väste han och gick förbi mig med en hård stöt mot min axel och sedan försvann han ner för trappan. Innan jag ens hunnit protestera så var han borta. Vad trodde han egentligen? Att jag hade varit med Robin?

Jag gick fundersamt in till mitt rum, där Alice och Lily fortfarande sov djup. Jag smög försiktigt och tog med mig min badrock och nya underkläder och sedan så gick jag till badrummet. När jag stod i duschen så funderade jag på vad jag skulle säga till Sirius, hur skulle jag tala om för honom att han trodde helt fel. Det kanske är lika bra att låta han tro det, kom jag på efter en stund. Det kanske gör att han inser att det är något mellan mig och Robin som han inte kan påverka. Även om jag vet att han påverkar mig hela tiden så försökte jag ändå intala mig själv att det är bäst om han får tro det han tror nu.

Du skriver heeelt fantastiskt!♥♥♥

Bra gmn, keep going

Ny läsare, mera ♡

Bevakar!! Superbra!