Love at first sight - PRS, Jessica Tonks och Sannie

Pontus besvarade leendet. Han blev riktigt glad, utan att egentligen veta varför. Han ville prata om någonting, men kom inte riktigt på vad...
"Vet du vad det blir för lunch sen?" var det bästa han kunde komma på. Suck.

Ethan undrade vad han skulle gjort om Pontus inte hade en flickvän, skulle han berätta hur han kände då? Han var inte säker på det, för Pontus skulle nog skratta ut honom ändå.
"Jag tror det blir korvstroganoff.." sa Ethan sedan. Han tyckte inte direkt om det, men han var redan hungrig.

"Det är ju helt okej", sa Pontus och ryckte på axlarna. Han kände att hans hunger började gnaga i magen och han suckade lätt. Snart kom även en lätt huvudvärk.
"Jag önskar lektionen var slut nu...", mumlade han efter en halvtimmes passage.

"Ja..." sa Ethan tyst. Det var vanlig plastig skolmat, men det fick duga.
"Ja verkligen..." sa han sedan. Men det var väl en kvart kvar? "Jag brukar kladda för att få tiden att gå snabbare". Han visade en sida i sitt block utan att tänka på att det var där han skrivit sina funderingar om det var något fel på honom.

Pontus blickade nyfiket ner i blocket och skådade hans teckningar och text. Han rynkade på ögonbrynen då han läste vad han skrivit; 'Är det något fel på mig?'
Han sneglade upp på Ethan men såg nästan genast ner igen för att se om han inte läst fel. Han läste det, noga, två gånger till och kom fram till att hans ögon inte spelade honom ett spratt.
"Vad duktig du är!" sa han efter några sekunder och såg upp på Ethan med ett leende. Han låtsades inte om vad han nyss sett, även om han var orolig och fundersam över det. Han hoppades att Ethan inte skulle märka att det var något annat än glädje i hans ögon och leende.

Ethan rodnade svagt. "Äsch, det är bara klotter" sa han och log lite. Han vände blad till en tom sida och satte pennan emot. Han ritade bara saker lite hur som helst, ibland beroende på hur han mådde.
"Som sagt, det är ett bra tidsfördriv" mumlade han. Han märkte inte att Pontus försökte dölja vad han sett.

"Men ditt klotter är bra", envisades Pontus och knuffade på ett lekfullt och lätt sätt på honom. Han log fortfarande, men kunde inte få ur bilden på texten ur huvudet. Pontus visste inte vad som var anledningen till varför han skrivit så, och inte heller om han skulle nämna något om det. Bäst att låta bli. Han ville inte verka snoka.
"Får jag också testa?" frågade han och höll upp sin vässade penna.

Ethan rodnade lite mer och leendet blev större. Han kände sig varm inombords då Pontus knuffade till honom.
"Visst" sa han sedan glatt och kastade en blick på klockan. Sju minuter kvar, tiden gick fortare nu när man inte lyssnade på läraren.

Pontus placerade spetsen på pappret och började rita fula små gubbar med roligt utseende. Han skrattade tyst åt sin egen larviga 'konst', med gubbar som räckte ut tungan, hade konstiga miner och underliga kroppsbyggnader.
"Fint va?" mumlade han och tecknade ett par onormalt stora ögon.

Ethan för sin del försökte rita så fint han bara kunde, han ville imponera på Pontus...Varsamt lät han spetsen glida över pappret för att bilda håret.
"Mm..." sa han och fortsatte.