(prs)Mellan mig och Yes

" Ja doktorn sa att håla ihop var det vi skulle göra men jag ser nu att det inte går sa Elias ilsket

"Du svarade inte på frågan. Varför lägger du dig i vad jag gör?" Frågar Sofia.

" Ja tycker inte att du inte ska få några idiotiska ideer sa Elias ilsket han höll på att bli arg

"Och varför det då? Vad spelar det för roll om jag går och dör? Jag kommer ändå inte lyssna på den där idiotiska doktorns råd." Säger Sofia.

" Vist ger du upp så lätt jag undrar vad dina föräldrar kommer att säga när det är ditt fel att din syster dör skrek elias och gick ut ur rummet och till ett annat rum han kokade av ilska

"Vad har min syster och mina föräldrar med det här och göra?!" Skriker Sofia tillbaka.

Elias svarade inte han var för arg för att svara men tillslut viste han vad han skulle svara
" De kan dö på grund av dig skrek han tillbaka

Sofia kunde inte minnas när hon varit så arg senast. Men så märkte hon att trots att hon var arg så grät hon.
"Min pappa är redan död, och påstå inte att det är mitt fel!" Ropar Sofia tillbaka.

Elias svarde inte på det nu var det nog han gick till andra sidan av huset

Kunde dom förbaskade tårarna inte sluta rinna?! Tänkte Sofia.
Varför var Elias tvungen och skrika allt det här till henne? Hade jag hon sagt något om att hans familj skulle dö pågrund av honom? Sa hon att han var patetisk och feg?
Nej. Så varför var Elias tvungen att göra det? Hon hade visserligen tänkt ge upp, men det var allt, vad hon gjorde kunde han väll strunta i?