twilight eller HP roll (var med.)

Jag vaknade av att någon satt brevid mig. Det var Billy.
- Här. Sa han och räckte fram en telefon. Det var min mamma.
- Hej, sa hon.
- Hej mamma, svarade jag.
- Det var längesen vi pratade.
- Ja, det kunde jag hålla med om.
- När ses vi? Frågade hon.
- Någon gång innan jul antar jag.
- Bra, då ses vi senare! Älskar dig. Hej då. och så la hon på. Bara så där. Det hade min mamma aldrig gjort förut.
- Vad var det där om? Sa jag oförstående.
- Hon ville bara se så att allt var bra, eftersom att hon visste att du hade gjort illa dig.
Jamen då förstod jag precis. Min mamma är VÄLDIGT överbeskyddande. Kanske nästan... eller nej. Ingen är mer överbeskyddande en Jacob. Jag lade mig ner igen och försökte somna om. Jag drömde någon konstig dröm om att Edward var med i Harry Potter. Det var skumt. Tur att det bara var en dröm.

Vi satt där flera timmar tills personalen behövde stänga.
"Vill du komma över till oss? " frågade jag.
"javisst!" sa han och nickade. Vi gick mot den silvriga Volvon jag hade fått låna av Sue.

istället för att parkera vid Clearwaters så parkerade jag framför Blacks.

Jag vaknade av Shannon's mjuka röst.
- Elli, Elli vakna! Elli.
Jag öppnade mina tunga ögonlock. Där satt Shay och någon jag inte kände igen.
- Du pratar i sömnen, sa hon och skrattade.
- Och du bara.... Nånting nånting... Försökte jag.
Hon skrattade.
- Det här är min bror Joey. Joey det här är min bästa vän och min (luftsitat) brors flickvän Elli.
Båda sträckte ut sin hand och skakade.
- Ömmm... Är J.... Började jag.
- Han är på sitt rum, skrattade Shannon.
- Är jag så uppenbar?
- Lite iallafall, sa hon med all sin skade glädje.
Jag gick mot Jacob's rum. När jag kom fram till dörrkarmen stannade jag. Han satt upp med högra armen över hans mage med stängda ögon och andades tungt. Sov han? Det ville jag också göra. Jag gick fram. Och då slogs hans ögon upp som en blixt.
Han började andas snabbare. Jag gick långsamt framåt. Ju längre fram jag kom ju snabbare andades han. Det kändes som att han skulle explodera vilken sekund som helst.
- Hej, sa jag och satte mig ner i sängen.
- Nej. Sa han sammanbitet.
*vadå nej?* tänkte jag. Han kunde iallafall använda hela meningar. Jag tryckte mig så långt ifrån honom som möjligt.
- Nej, jag vill vara med dig, men jag kan inte, i.. i, inte nu. Sa han och andades ut.
- Och vem har sagt det? Sa jag surt.
- Sam. Jag behöver mer fokus på vad som händer i den andra delen av mitt liv.
- Jag fattar. Säg till när du fattar. Sa jag och gick iväg.

Eli kom tillbaka till vardagsrummet med en sorgsen min.
"Vad händer?" Joey lade huvudet på sned och kollade på henne.
"Inget." sa hon snabbt och slog sig ner i soffan.
"Vi är inte blinda." sa jag och härmade Joeys pose.
"Inget säger jag ju!"
"Varför är du inte med Jacob?" började Joey "Ni verkar ju vara väldigt tighta efter vad jag har hört."
Eli nickade och sa: " Ja vi är väldigt tighta men nu ville han sova."
"Berätta nu." sa jag och lade händerna om hennes.

- Nej inget, sa jag dystert och tog bort hennes händer. - Snälla. Bad hon.
Jag suckade.
- Nej. Jag reste mig upp och gick iväg.
Jag ville bara vara själv. Jag gick till First Beach. Det blåste vid vattnet så det var ingen där. Jag satte mig på det omkullblåsta trädet.Jag satte mig i skräddar ställning med ena armbågen mot knät. Jag lade hakan i handen och tittade ut mot vattnet.

"Jacob!" hans dörr smällde till. Han satte sig upp hastigt och flackade förvirrat med blicken.
"Vad sa du till Eli?" Min röst lät lite hårdare än vad jag trodde den skulle göra.
"Inget."
"Jag har aldrig sett henne så nere!"

- Du vet att han gör det här av en anledning.
Paul kom fram bakom mig. Jag suckade och himlade med ögonen.
- Jag hoppas verkligen det.
- Jag får igentligen inte prata om det. Men jag tror jag måste. Han satte sig brevid mig.
Jag huttrade till. Jag kände hans värme, jag upptäckte nu att jag var is kall.
- Här, sa han och tog fram en kofta.

-Va?
-Spela inte dum nu! Du sa något som sårade henne. Så brukar inte präglade göra! Skrek jag nästan medans Jake flackade med blicken
- Kom med mig nu!
Jag tog ett stadigt tag om hans t-shirt krage och började dra ut honom i den kalla natten.

Paul försökte lägga armen runt mig.
- Nej, snälla. Bad jag.
- Ehh. Du vet att jag inte ser dig på det sättet. Sa han och flinade. Jag gav honom en allvarlig blick, men han gjorde det ändå. Jag hörde någon komma närmare. Jag blundade och hoppades att det inte var Jake.

"Jake! Nu går du till henne."
"Nej" kved han.
Han skulle inte ha sagt så. Föe jag kände hur jag började skaka.