Hunger spelen roll (Privat)

"Ja?" Sa Cato.
"Det var inget" sa jag och hoppades att ingen såg.

Zzzz (sover)

Jag vaknade plötsligt och satte mig upp. Plötsligt kom jag på att jag var uppe i taket, men jag kom på det lite för sent, så jag slog i huvudet i taket ovanför mig. Jag var nära på att ramla, men fångade mig själv i sista sekund. Jag tittade ovanifrån på alla övningsstationer. Var det någon station som jag särskilt ville gå till. Jag hade varit nästan överallt. Men där var en station som jag faktiskt inte hade varit vid. Smyga, gömma sig och förfölja-stationen. Smyga var jag redan ganska bra på, men att förfölja skulle ju vara kul att träna på. Jag klättrade dit här uppe vid taket, och klättrade ner där borta vid stationen.

Cato kysste mig igen, spelen skulle sära på oss. Det ville jag inte. Jag älskade verkligen Cato och jag var ganska säker på att han älskade mig. Men vi får hålla det här hemligt.

Jahapp, tänkte jag. Hur tränar man här då? Jag gick runt lite och kollade, och försökte lista ut vad man skulle göra här.
En liten bit bort var det ett litet område med höga konstgjorda buskar och stenar. Det fanns också ett träd. Jag såg att de två från ettan var på väg hitåt. Perfekta övningsobjekt, tänkte jag och hoppade in bland buskarna och klättrade upp i trädet. Jag satte mig på en av de lägsta grenarna, i skydd av löven, och väntade på mina "offer".

Ettorna kom in och såg oss. Tjejen från ettan sa:
"Nämen va händer här då?" sa hon och log retsamt.
"Inget!" sa Cato.
"Ni är kära!" sa killen från ettan.
"Nej, bara väldigt bra vänner!" sa Cato.

Det började bli långtråkigt att sitta härbuppe, så jag började tträna på att härma djurläten. Jag härmade en sorts skrika. Jag såg att killen frå n trean, som inte var så långt ifrån stationen. Han vände sig om och frågade tjejen fråm samma distrikt nöhlt. Jag kunde onte höra vad han sa, men det såg ut som att han sa något om fåglar.

"Mm, vi säger så Cato!" sa flickan från ettan
"Du är en karriärist Cato!" sa pojken från ettan
"Ja, Jag vet!" utbrast Cato.
"Visa det!" sa pojken från ettan.
"Tänk ifall jag inte vill visa det!" sa Cato.
"Då är du inte en!" sa pojken från ettan och flög på Cato.

Jag härmade att skrikande rådjur. Jag hade bara hört ett som skrek en gång, men tydlige räckte det ganska bra.

Slaksmålet mellan Cato och pojken från ettan var inte bra.
"Cato!, Cato!" sa jag och ville att det skulle sluta.
Jag stod inte ut med hur dom skulle se ut efter dom slagits färdigt.

Jag fortsatte härma djur ett tag, men efter ett tag kom e från trean och fyran åt mitt hål. Då klättrade jag istället högre upp och var så tyst jag bara kunde. Då såg jag plötsligt att ett slagsmål hade brutit ut. Det var Cato och ettan. Ajdå, de skulle få problem.