De fem rikenas undergång. (privat)

[Får väl försöka hela honom lite till då... XD]

"Fort Patty!" skrek Marion. "Över bäcken där finns lite mörtbär, plocka några åt mig!"
Marion förstod inte varför hon skrek. Det var nog för att hon kände paniken bubbla upp i magen. Patty vadade över bäcken, plockade några mörtbär och skyndade sig tillbaka. Marion tog emot dem. Hon smulade dem i handflatan och hällde ner pulvret i mannens mun. Nu var det bara att hoppas.

"Nu", säger jag och reser mig jag också. Sedan börjar jag tveka. Vart är han? Vilket håll kom vi ifrån?
"Ehm... Hur ska vi hitta Riddols?" frågar jag. Vi är väl inte vilse, eller?

[Selma...: Din motspelare är borttagen.]

Patty sjönk ner bredvid Marion och Marion höll armen om sin lillasysters axlar. Patty ryckte till och Marion drog genast tillbaka sin arm. Hon undersökte Pattys axel och såg ett stort sår breda ut sig över hela axeln och ner till bröstet. Marion smulade ner det sista av mörtbären i det öppna såret och hon såg att Pattys ögon svämmades över av tårar. Men hon skrek inte. Starkt. Hon tog av sig sin sjal och band den runt Pattys axel. Det var det bästa hon kunde göra. Hon hoppades att det skulle räcka som skydd mot infektioner.

[Sannie... ._. ]

[Kan Mort kanske fortsätta? Marion har verkligen försökt att återuppliva honom...]

[Haha, satt faktiskt och skrev på detta då du uppmanade mig 5_lollipop_5. Det är kul att du är tillbaka. I missed you. x) ]

Ramuh vaknade upp i en hostattack. Något i hans hals smakade av surt men sött. En uppstötning for genom hans hals och äcklad försökte han att kväva spyan men utan någon lycka. Jämte honom låg vildingen död i en pöl av rött blod. Någons eller någots skri for genom skogen och Ramuh kände hur han rös ända in i benmärgen. Vad det än var så var det inget bra. Någon hade bundit om hans ben men blodet hade trotts det letat sig genom tyget. Med en grimas drog han sig upp i sittande.
”Häxan”, fräste han fram.
Det fanns inget tvivel om att det var hennes fel att han fallit. Ifall hon inte gjort vad det än var hon hade gjort. Han avskydde bandet som uppstått mellan dem även om han inte riktigt visste vad det innebar.
Så såg han syskonen sitta tät intill varandra. Han kollade ifrån vildingen emot den unga kvinnan, det var inte dåligt gjort.

[Hallå däär ^^' Uhm, jag har inte tid att fortsätta på det här rollet egentligen *Biter mig i läppen* *Skäms* :c]

[... Wait... innebär det att jag lämnas ensam mitt ute i ingenstans eller är jag ens kvar i rollet efter ditt beslut? x) *förvirrad* ]

[Uh, I dunno.... o.o Skäms ännu mer nu >.<]

[Nej, nej! D: Jag bara... undrade xD jag orkar inte tänka, min hjärna funkar inte nu, det är för sent >.< ]