PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

"Bra" sa Mia och studerade Benjamin då han drack. Hon log sedan. "Tydligen är jag efterlyst som försvunnen, det satt uppe en massa lappar".
Hon fortsatte sedan "Vi for nog vara ännu försiktigare nästa gång vi ska till staden...". Hon gick och satte sig på en köksstol.

"Det låter som en riktigt bra plan faktiskt." Småflinar Benjamin som verkligen, verkligen försöker skaka av sig den där oroliga känslan som fortfarande liksom etsats fast vid i hans mage. Det är verkligen inte en skön känsla. "Fast jag vet inte om det är tur eller otur att jag vet att ingen söker efter mig." Säger han, eftersom det kan innebära att om någon vecka kommer hans mor lägga efterlysning över hela landet och jäkla polisbevakning.

Mia kunde inte heller låta bli att le lite då hon såg hur Benjamin flinade. "Vila nu" sa hon sedan. Han fick ta sänhen nu. Hon kunde ta golvet att sova på. Som sagt var ju hon inte sjuk.
"Är det säkert du inte vill ha någon mat?".

"Visst, visst." Suckar en smått motvillig Benjamin, trots att medicinen faktiskt börjat få en sorts sövande dvala till effekt nu och han vet inte om det är bra eller dåligt. Troligen bra med tanke på att han ska vila upp sig ock sova. Så han lägger sig i sängen och förvånansvärt nog somnar han direkt.

Mia såg att Benjamin somnat och hon log lite igen. Han lyssnade åtminstone på henne nu. Hon tog trasan och blötte den igen. Sedan baddade hon försiktigt hans panna för att han inte skulle bli för varm.

Benjamin drömmer inte, inte enligt honom iallafall då det konstigt nog borde vara helt naturligt att världen plötsligt är i en nyans av klarrosa och han sitter hemma hos Edwin och dricker te med en smått skrämmande stora ögon och vikta fluffiga öron med skumma knappar överallt.

Då Benjamin inte verkade så svettig så satte sig Mia i stolen igen och bara såg på honom. Hon hoppades verkligen att medicinen skulle hjälpa.
Då hon var rätt så trött själv så dröjde det inte länge fören hon sov också, fastän hon satt på stolen, hennes drömmar började sätta igång och de var bara udda och konstiga. Hon förstod de aldrig.

Benjamin vaknar till lite grann och märker att han inte mår speciellt illa, är varm och han lider inte av frossa. Eller så drömmer han, kanske det är det mest logiska alternativet istället för att de skulle vara möjligt att botas av en medicin på en så kort tid.

Men nu verkade Mia inte drömma något trevligt alls. Hon började vrida på sig i stolen så att hon nästan ramlade av och mumlade i sömnen saker som "Hjälp". Hon drömde att hon blev jagad av något eller någon, kanske en reaktion på att hennes föräldrar letade efter henne.

Benjamin förstår först inte att han faktiskt hör Mia, men sedan inser han liksom att det inte är han som somnat om, och drömmer en konstig dröm till, utan att det faktiskt är verklighet och att Mia ropar på hjälp i sömnen. Men när han rör på sig så mår han lite illa och han gissar på att febern och det liksom tagit en vila. Men lite bättre var det åtminstone. Så Benjamin ser oroligt på Mia och överväger att gå dit och väcka henne.