Striden om Friedewi. (Roll för alla)

"Så du har heder i kroppen." säger Zia och går sedan förbi den fallne mannen men stannar sedan upp och snabbt som ögat tar hon av mannen hans bälte med en dolk och andra saker. Något för allt det de hade tagit från henne. Hennes bälte med alla dolkarna, vattenskinnet och skinnpungen och hennes pilbåge och koger, nu måste hon fixa nya för att kunna jaga, om nu hon ens kom ut? Tänkte hon och satte bältet om sin midja.
Hon vänder sig snabbt om, vargen med soldater efter sig.

Alduya tyckte sig känna igen trollets blick.
”Jag vet var de har dina saker”, sade hon.
Den lilla trollsländan hade inte undgått hennes uppmärksamhet men hon antog att den inte ville vara upptäckt och hon låtsades att hon inte sett den. Något var konstigt med den. Den luktade konstigt precis som vargflickan. Ljuden bakom dem indikerade att någon var dem på spåren, någon som ville dem eller trollet och vargflickan illa.
”Fortsätt rakt fram, ni kommer finna er väg ut”, sade hon och pekade.
Soldaterna skulle följa hennes order, det skulle hon se till. Trollet fick klara sig utan sina vapen för tillfället.

Utan att bry sig det minsta tränger sig Susi förbi de två kvinnorna och flyr med svansen mellan benen ut genom den stora porten.
Hon kommer ut på torget och orsakar panik bland stadborna som springer omkring som halshuggna kycklingar. Bra.
Nu kan hon smälta in bland mängden och ta sig ut utan att någon märker något.
Hon travar in i en mörk gränd och byter skepnad för att sedan slinka ut igen.

Lia som nu suttit i trollets hår ett långt tag nu märker vakterna. Hon flyger upp lite innan hon blir mycket större med vingar, hon blir en stor fågel, en örn. Någon vakt stannar och ser ut som ett frågetecken. Lia attackerar honom, borrar in klorna i ögonen på vakten.
Ett tjut kommer ut från näbben på henne.

"Vi ger oss av, låt honom vara." väser Zia till hon som nu är fågeln och ser på kvinnan en sista gång, "Skrik om det är något och jag vill ha mina vapen innan jag försvinner." säger hon allvarligt och försvinner sedan ut, ut på gatan.

Alduya såg dem försvinna. Sakta vände hon sig om och satte sig ned i väntan på soldaternas ankomst. Det dröjde inte länge och förvånade över att hon satt där stilla stannade dem.
”Hej där”, sade hon till dem ”de sprang ditåt.”
Hon pekade åt helt fel håll vilket var självklart dörren några meter bakom henne var öppen och utanför kunde de höra ropen.
”Tro mig, ni vill inte gå ut dit, männen trollkvinnan bet kommer att dö och om ni går ut där kommer ni följa samma öde.”
Alduya släppte dem inte med blicken. Hennes hand vilade på kniven i bältet. Om de skulle visa den minsta antydan att gå emot hennes ord skulle de inte leva länge till.
”Och om vi gör som du säger kommer vi bli bestraffade”, sade en av dem.
Hans röst var klar men han svettade mycket och kastade hela tiden nervösa blickar bakom sig som om han var rädd att någon skulle hugga honom i ryggen.
”Nej, ni följde min order och har därför inget att bli bestraffade för”, sade Alduya lätt och inväntade deras beslut.

Vadå fullt ?

[satte fullt eftersom vi blev så många men om du vill vara med så skicka in mallen så skriver jag upp dig. ]

Fullständigt namn: Awén Fùrder Glener
Kallas: Aw
Ålder: 160 År ( Varvat 16 i mäniskoår )
Kön: Tjej
Väsen/Art/Ras: Alv , Eller ett slags väsen som liknar en alv
Utseende:
Kläder:
Vapen: Pilbåge, Knivar
Kommer ifrån: Dertálina . Det är mest känt för sina otroliga sjöar som det ligger ovanför.
Familj: Vanlig , mamma och pappa .
Övrigt: Är en väldigt djurvän , Kan hantera pilbågen bäst men även knivarna .
Rollare: Lolly0101

Susi passar på att leva livet som en normal människa och strosar runt på marknaden.
Där finns allt möjligt fint!
Bland annat så stjäl hon en ny dolk med vackra inskriptioner och ett stort saftigt stycke kött. Mätt och belåten börjar hon promenera mot portarna när hon stöter till någon och tappar dolken. Irriterad över personens klumpighet vänder hon sig om för att fräsa åt den,
men stelnar till.
Det är de båda kvinnorna.