Förbjuden kärlek

Egeria tar sakta den första skeden av soppan och fortsätter med det andra, de smakar åtminstone inte dåligt så deras vanligaste sätt att göra maten oaptitlig var det inte.
Slutligen då hon smakat av allt och även Isis tycks vara klar så slutar hon, noga med att se till att Isis inte äter något av den maten de ställer fram till Egeria. Hon känner den komma krypande, yrseln och den enorma huvudvärken. Hon tar tag om bordskanten för att hålla sig kvar och bleknar ytterligare några nyanser. Hon sväljer och blundar, snälla få det att sluta.

Isis såg oroligt på Egeria.
"Vad har ni gjort med henne?" frågade Isis förargat och reste sig upp. Tjänarna såg genast oroade ut. Isis blev inte ofta arg men när hon väl blev det blev hon riktigt arg.
"Svara mig" skrek hon nästan.
"Vi...vi gav henne av den sämre maten" sa en av tjänarna. "Jillian hällde i några örter"
Isis stirrade på dem och hjälpte Egeria upp. Hon började ta tillbaka henne till hennes rum. Hon stannade vid vakterna.
"Jag vill att ni piskar tjänarna i köket!" sa hon och gick sedan in i sitt rum med Egeria. Hon la henne ner i sängen.
"Vila nu" sa hon vänligt.

Egeria stönande och försökte protestera då Isis stöttade henne, det passade sig inte och inte heller att hon Egeria låg i Isis fina säng. "Jag kan inte ligga här inte." sa Egeria svagt och försökte göra motstånd. Och att tjänarna skulle piskas, nej det fick inte ske då skulle de avsky henne än mer, de skulle......med en stund inser Egeria att det inte spelar någon roll hon skulle lämna snart detta slott bakom sig. Så hon gav upp just det protesten, de förtjänade det, tänkte hon bestämt. Men hon kunde inte ligga här, hon försöker ta sig upp men faller åter ner bland kuddarna och tar sig för pannan.

"Det är min säng och jag gör vad jag vill med den så låna den du" sa hon och log svagt emot Egeria. Hon satte sig på sängkanten. Hon mindes de gånger Egeria tagit hand om henne. Hon tittade upp när dörrarna slogs upp och Lancelot kom in med Fai vid sin sida.
"Man knackar när man går in i en dams rum" sa hon och Lancelot viftade bort henne. Fai stängde dörrarna och Lancelot puttade mer eller mindre bort henne från sängen. Fai fångade upp henne innan hon slog i golvet. Isis stirrade hatiskt på Lancelot men lugnade sig när Fai log emot henne.
"Egeria behöver du något?" frågade hon

"Lancelot sådär gör man inte vad har du egentligen fått för uppfostran." fräser Egeria hemskt fram och Lancelot ser så chockad ut att det nästan är komiskt. Hon var den som inte sa mycket men tänkte desto mer. Men hon var trogen Isis in till döden och hon ogillade hans uppfödare skarpt. "Men jag var orolig för dig." säger han och hon slår undan hans hand då han försöker strycka henne över kinden, "Men det ger dig inte rätt att behandla henne så, det var inte hennes fel." säger Egeria och är smått förundrad över att hon vågar. Hon sluter åter ögonen för att få bort huvudvärken som gör att hon knappt kan gå stadigt. "Be om ursäkt nu, och mena det." säger Egeria med ett leende och står emot impulsen att krypa ihop och be om ursäkt för sitt uppträde.
"Vatten tack, det brukar ge sig efter några timmar." säger Egeria och avslöjar då att detta inte var en engångsföreteelse.

Isis tittade på Lancelot som ser först på Egeria och sedan på Isis.
"Jag ber om ursäkt" sa Lancelot och Isis nickade. Fai hade lagt en arm runt henne som för att beskydda henne från Lancelot, hon undrade vad han visste som Lancelot, hon blev lite orolig för Egeria.
"Brukar?" sa Isis förfärat "Hur många gånger har det här hänt?" frågade hon och tog emot glaset från Fai som hade hällt upp det.
"Egeria varför har du inte sagt något till mig?" frågade hon olyckligt.

"Duktigt" sa Egeria och ler mot Lancelot som tar hennes hand. Sedan ser hon på Isis och vänder bort blicken, "Ett par, och andra saker med." säger hon dovt men fortsätter. "För att du inte skulle kunna göra något åt det. För att ett rykte sprider sig som en löpeld och det inte fanns något att göra åt det bara." sa hon och ryckte på axlarna. "Isis jag är föräldralös, född oäkting, min mor var bara kökspiga och jag var ingen. Jag är ingen, men jag blev ändå kammarjungfru trotts att det finns bättre lämpade kandidater. Och se hur jag går klädd och hur bra jag har det och ändå är jag precis som dem, jag tillhör dem, jag är sämre än vissa av dem för de är iallafall född i äkta säng." säger Egeria med förtvivlan i rösten, avundsjuka var vad de var.

Isis såg sorgset på Egeria och satte sig sedan ner på sängen.
"Egeria jag skulle inte vilja ha någon av dem andra som kammarjungfru. Det är sant att vissa av dem har mer utbildning och är bättre lämpade, men jag ville inte ha en perfekt kammarjungfru. Jag ville ha någon jag kunde lita på, någon som var min vän och inte min mors spion!" sa hon allvarligt. "Du är min vän och hade du berättat för mig hade jag sett till att du fått det bra. Du är visst någon, du är Egeria och du är bra som det är." sa hon tröstande. "Det spelar ingen roll vart du är född eller vem du är. Se på mig jag är prinsessa och har jag nån glädje av det? Nej det har jag inte." sa Isis och Fai kom fram till henne och la en hand på hennes axel och hon la sin över den.
"Jag önskar bara du hade berättat så jag hade fått hjälpa dig" sa hon sorgset.

Egeria nickar men svarar inte med en gång, "Du är min vän med." säger hon leende och tar hennes hand och ler mjukt, "Tack." säger hon men skakar på huvudet. "Du hade ändå inte kunnat gjort något åt det om du inte skulle avsäga hela tjänstekåren, men då skulle jag få hela byn emot mig. Och jag vill inte att de förlorar sina arbeten, de har familjer som svälter då." säger hon men begär inte att någon av dem ska förstå hennes värld var inte var inte deras.

Isis tittade förfärat på henne.
"Är det allihop?" frågade Isis och suckade. Hon önskade att hon inte varit så blind. Lancelot såg hatiskt på Isis.
"Du borde inte vara så blind" snäste han och Isis vek ner blicken. "Om du tittar noga så kan du se att hon inte behandlas väl!"
Lancelot hade ställt sig upp och hon blev nästan rädd över hur stor han var.
"Lancelot!" sa Fai bestämt och Lancelot såg på honom.
"Lägg dig inte i, du borde veta din plats" sa Lancelot och gav Fai en örfil men han log lugnt.
"Om du skall rätta Isis över hur man behandlar sina tjänare bör du inte slå dina egna." sa Fai och Isis såg förskräckt på Fai men han tittade inte på henne. "Jag tar med Isis på en promenad så kan du ta hand om Egeria" sa Fai och hjälpte Isis upp och de lämnade rummet.