Albus Dumbledores dotter

Känner att jag har varit lite oaktiv här, men nu har jag i alla fall läst de kapitlen jag har missat, och det var superbra!

Jag ber verkligen såå mycket om ursäkt för min inaktivitet, och ska försöka att bättra mig! Dessutom; ju fler som läser och kommenterar, desto oftare kommer jag att lägga ut nya kapitel! Så det är lite upp till er kära läsare!
Men här kommer i alla fall ett till, förlåt mig för min -icke-existerande-skrivar-talang...^^ ♥
__________________________________
Sara
Jag följde med David till hans sovsal, klockan var bara 21.00 än så länge, så de andra killarna hade inte kommit tillbaka ännu, och skulle antagligen inte göra det heller. Eftersom att de gick deras sjunde och sista år, var de antingen i biblioteket så sent som möjligt, eller "umgicks" i allrummet stora delar av nätterna. Just Davids rumskamrater var sällan i sitt eget rum under helgnätter, och eftersom att detta var den sista natten här, skulle de antagligen tillbringa hela natten någon annanstans. David höll fortfarande om mig och vi skönt tillsammans ner på sängen, det sista jag ville var att gå tillbaka till mitt eget rum och tillbringa natten själv. Jag ville även göra något dumt och tanklöst; För en gång skull ville jag göra som jag själv ville, och inte som att andra tyckte var "rätt". Jag visste mycket väl att jag bara var fjorton, och att David var sjutton, men vi hade pratat om det, och jag var definitivt redo.
Jag tryckte därför mina läppar mot hans och lät mina händer glida längre ner, men då tog han varsamt tag i mitt ansikte.
"Sara, du ska inte göra det här för att du vill bevisa någonting för din pappa, eller någon annan. Och du ska verkligen inte göra det för mig. Jag kan vänta. I alla fall tills att du är minst femton. Okej prinsessan?"
Jag tittade på honom, innan jag nickade.
"Förlåt, jag antar att du har rätt." Han höjde på ögonbrynet, sedan kysste han mig innan han puttade mig åt sidan. Jag kände hans arm runt mig, och just då älskade jag honom mer än någon annan, och Harry var längre bort än någonsin.

Nästa morgon vaknade jag upp av att David tagit allt täcke. Jag himlade med ögonen, brukade det inte vara tvärt om?
Jag pussade honom försiktigt på kinden innan jag tyst gick till spegeln. På nattursnordet låg ett ritblock, David hade berättat för mig att han tecknade ibland, men han hade aldrig visat någon av sina målningar. Nyfikenheten tog över och jag smög fram till blocket. Jag öppnade långsamt till första sidan. Den var väldigt vacker och välgjord; Den föreställde en tjej och en kille som satt under ett stort träd vid en sjö. Tjejen hade stora gröna ögon och hennes ovanligt långa och bruna hår blåstes runt i vinden. Man kunde nästan se hur smal och vältränad hon var på bilden. Killen var längre och höll om tjejen. Han hade rufsigt brunt hår och klarblåa ögon. Han var väldigt muskulös och vältränad, nästan som David. Sedan insåg jag vad det var! Det var en bild av honom och mig vid Hogwarts sjön! Jag bläddrade snabbt egendom blocket, och såg snart att majoriteten av bilderna var på mig och David eller bara på mig. Men en smäll stängde jag igen den. Sedan tittade jag på David för att se om han vaknat av smällen. Det hade han som tur var inte. Jag la tillbaka blocket på dess plats, jag tänkte inte berätta för honom att jag sätt bilderna, utan ville vänta tills han visade dem för mig. Jag visste inte om jag skulle vara generad eller smickrad, han måste ha spenderat flera timma på att teckna dem... Jag förtjänade honom verkligen inte, och än mindre borde jag knappt ens krama Harry, särskilt inte efter vad som hände med Ron. Då gick det plötsligt upp för mig!: jag var en hemsk, otacksam flickvän! Sedan tänkte jag efter, från och med idag skulle det bli ändring på det! Aldrig mer skulle han behöva vara orolig över vad jag gjorde på nätterna, eller vem jag pratade med!
Jag kröp försiktigt ner under täcket till David igen, och somnade ganska snart om.

Superduperbra!!!:
D ♥♥♥