Tredje världskriget

"Sant." säger Max och de hoppar alla till då generalen stiger in i tältet, "Rasten är slut, tillbaka till era arbeten nu genast,." säger hon och Max och Kim försvinner genast, generalen stirrar hånfullt på Vera och Freja och avlägsnar sig sedan.

"Den där generalen är troligen störd i huvudet." Säger Vera som om det var helklart, inget farligt alls att säga och så neutralt att det verkar som hon är helt blåst för tillfället, det kanske hon är också. Kanske... bara kanske.

"Jo, men hon har öron med." säger Freja förfärat och lägger en hand över Veras mun, men generalen tycks inte ha hört och Freja släpper taget, "Varför sa du så?" väser hon förskräckt fram.

Vera rycker på axlarna och dricker lite mer vatten. Ärligt talat så tänkte hon inte speciellt mycket på vad hon sa, hon bara sa det för skojs skull - eller något sånt. Det känns ändå bara konstigt i huvudet.

"Säg inte så om du inte vill bli halshuggen eller något." sa Freja skrämt, inte för att hon trodde de använde sig av halshuggning, men ändå.

"Okej." Svarar Vera med en nickning som ska visa att hon verkligen förstått, men det känns bara som om hela hennes huvud just slog i golvet eller något.

"Bra, lägg dig ner och sov nu." säger Freja och trycker ner henne i sängen och tar sedan tallrikarna. "Kommer sen." säger hon och försvinner ut ur tältet.

Vera dricker upp vattnet och lyder Freja genom att lägga sig för att sova. Även om det känns som att hennes huvud kommer gå sönder. Dessutom kan hon inte sluta tänka på Max.

(Vad ska vi hittta på? xXD)

(Idk. o__o Min fantasi började nog falna när hon fick minnesförlust. xD Vi kan spola några dagar? o.o)