Åren efter (privat)

Mirtha nickade
"Du är en sann vän" sa hon lågt och log mot henne "Jag hoppas du räknar mig som en vän?" frågade hon

Hel stirrar på henne men skakar på huvudet, "Nej, det är jag inte, det kan jag inte, det går inte." sa hon förförat, inte kunde hon vara en vän, eller? Vid hennes fråga rycker Hel förundrat på axlarna, "Jag vet inte, har aldrig haft ågon så vet inte vad det är." sa hon sanningsenligt.

Mirtha tittade ner
"Jag ber om ursäkt om jag förolämpade dig genom att tro att vi var vänner" sa hon lågt och klappade Dragor på halsen
"Är inte Lord Aragorn din vän?"

"Jag sa att jag inte kan vara vän, jag har aldrig vart någon. Hur gör man?" frågar Hel och ser oavänt på henne nu smått nyfiket och vet inte vad hon skall svara på nästa fråga så hon svarar inte på den.

Mirtha tittade på Hel och log.
"Det är inte så svårt. Man lyssnar på varandra och lyssnar. Man försöker muntra upp varandra" sa Mirtha "Precis som du redan gjort" sa hon

Hel nickar, "Jaha, på så vis. Ja då är vi vänner då." säger Hel sakligt men ler sedan omedvetet åt tanken, hon hade en vän, hon var tydligen en vän med, tänka sig så det kunde bli.

"Det är trevligt att han en vän" sa Mirtha "Du kan alltid prata med mig om det är något" sa hon leende och tittade på Legolas när han drog sin båge. Hon tittade bort mot horisonten och drog sin egen båge.
"Vargryttare" sa hon kallt

Hel nickade även om hon själv inte trodde att detta skulle besannas. Hon kollar upp och lösgör bågen från packningen. Bättre att använda den då de var på avstånd, när de sedan var i närheten skulle hon göra det hon var bäst på, närstrid.

Mirtha drog en pil och placerade den på strängen, hon såg målet långt bort och sköt iväg pilen. Hon såg hur ryttaren i sadeln vinglade till och hon fortsatte skjuta pilarna. Hon tittade på Legolas som avlossade sina. Men de verkade inte spela någon roll hur många de sköt, de kom ändå fler

"Det löser sig nog." mumlade Hel och avlossade några pilar innan de var nära nog för att hon skulle kunna rida fram med Aragorn och dra sitt svärd och hoppa av hästen, hon slogs bättre från marken. En efter en faller de för hennes klinga och de hon kan ser hon in i ögonen och de förvandlas till is och faller ner kalla och döda. Nu är hon helt innesluten i sig själv och tänker inte på vad hon gör bara att döda så många vargryttare som möjligt.