Narnia

Sam skrattar bara roat åt honom och går fram till bordet där bävrarna gör dem sällskap. COh Sam känner sig faktiskt hungrig och hon äter frukost, och inte lite heller utan en normalstor portion utan att ens må dåligt av det. Maten smakade underbart och brödet doftade.

Andrew blir smått förvånad över att Sam inte verkar ha sådana där tvångstankar om mat längre. Aslan verkar ha fått bort de också. Vilket bara var positivt. Andrew åt en normalstor portion av den ljuvliga maten. Den var nog en av den godaste maten Andrew ätit i hela sitt liv. Inte för att det kunde slå hans mammas hemlagade mat, men nära inpå.

När de var färdiga kom Sam förvånat på sig själv vad hon hade gjort, hon hade ätit hon log glatt vilket i sig var ovanligt men inte något hon tänkte på. Fru bäver dukade undan och herr bäver kom fram med någon till dem, "Det här är Oreius, son och dotter av Adam." säger han och en kentaur kommer fram till dem och bugar. Sam ställer sig upp och gör en lätt bugning tillbaka. "Väl mött Oreius." ler hon och han ser på dem, "Jag har fått den äran att träna er."

Andrew ställer sig upp och bugar han också. Kentauren Oreius skulle träna dem, han och Sam alltså. Vilket vore en bra idé då han själv säkert inte ens skulle kunna pricka ett mål stort som kentauren framför honom.
"När börjar vi?" frågar Andrew, och hoppades på att Oreius inte skulle säga nu.

"Nu" svarar och visar dem mot en stor öppen plats. Där var män, kvinnor och varelser i färd med att öva med olika vapen. Många fektades och Sam svalde, hon må vara bäst i sin fäktiningsklass, men detta var inte samma sak. Hon ser på Andrew och undrade hur bra han var och hon insåg att de faktiskt skulle ut i riktigt krig, i äkta medeltida krig.

Andrew suckade medan Oreius visar dem ett öppet fält där de ska träna. Oreius leder dem till ett ställe där en massa kentaurer sköt med pilbågar. Andrew var helt säker på att han skulle få träna här helt själv som människa om inte Sam också skulle köra pilbåge. Men det trodde inte Andrew. Oreius ser på Andrew.
"Son av Adam, här är det stället du kommer spendera det mesta av din tid på träningarna" säger Oreius. Andrew nickar, såklart skulle han det.

"Lycka till" ler Sam till Andrew och klappar honom lätt på axeln innan Oreius leder henne till ett par människor som övade med svärd. "Dotter av Eva, här skall du lära dig konsten i att bruka svärd." säger han allvarligt och hon nickar och ser på dem, de var alla vuxna och storvuxna. "Kan du något om att bruka svärd?" säger en av männen och Sam nickar, "Ja, i skolan men det är inte exaktsamma sak."

Andrew tar en pil, och lägger den på plats. Siktar och sedan släpper han strängen och pilen sätter sig mitt i prick på tavlan. Andrew bara gapar. Hur lyckades han med det? Han som inte ens lagt en pil tillrätta på säkert 3 år! Kentaurerna verkade imponerad av honom också. Tills de upptäcker att han inte skjuter fullträffar varje gång. Men de kommer oftare och oftare ju mer han skjuter. Men han är noga med att ta ur pilarna så ofta som möjligt, så han inte förstör någon utav dem.

"Vi får väll se då." säger mannen och drar sitt svärd och Sam gör lika. Han ler belåtet då att hålla svärdet rätt och fötterna rätt var något han inte behövde lära henne. Han gör ett utfall som Sam enklet parerar och mannen nickar gillande. Sam visste att det var ett enkelt slag då han åter gör ett utfall och hon får hoppa undan. Men Sam blir bättre och bättre och snart är hon med då många slåss mot varandra, som på ett slagfält.

Andrew undrar hur länge de faktiskt skulle hålla på med det här egentligen, då det började bli rätt enkelt. Men det kändes inte riktigt som om det verkligen var han som gjorde så att han klarade detta själv, utan att det var någon sorts magi i luften som fick honom att göra allt det här.