The magical universe of Insipiens - The Apocalypse (privat)

Amy ser på träet. Sedan på gatan igen. Hon tyckte att den var så onaturligt tyst. I vanliga fall brukade det gå folk här då och då, på små promenader eller till och från jobbet. Men detta är väll inget vanligt.
Plötsligt ser hon något komma mot de. Långsamt, haltande.
"Eh, R-Robin" säger hon och petar på hans axel.

"Vad?" Svarar Robin oförsiktigt och vänder sig tvärt om, och får syn på den levande döda grejen som kommer emot dem. Och längre bort kommer fler. Men de bakom är snabbare.
"In i huset! Fort!" Skriker Robin och busvisslar, de äldre följer genast hans order och tar sig in i huset. Buck är snabbare än kvickt in i huset och håller dörren uppe för att de andra ska kunna komma in.

Amy puffar på alla bakifrån så att de kommer snabbare in i huset. Hon springer sedan själv in och slänger en blick bakåt, som hon sedan kommer att ångra att hon gjort för att den fastnade där under hennes ögonlock.

((Kom nyss att tänka på att vi ju skulle fixa en romans mellan Amy och Robin... hehe, undrar hur det ska gå x) ))

((Oh... well... that's nice. XD))

Robin är en av de som lyckas sist in. Men när han vänder sig om mot dörren för att stänga ser han hur en del av barnen, till stor del yngre, blir norpade och bitna, mördade. Det satte sig på näthinnan. Buck blir den som faktiskt drar in de som är närmast dörren och stänger dörren.

((Vi får väll hitta på nåt xD))

Amy tittar på allas skräckslagna ansikten. Även om inte alla sett det så fattade de nog ändå vad som hänt där ute. Hon gör allt hon kan för att skaka av sig scenen som spelas upp gång på gång i hennes huvud. Men förväges.
Buck å andra sidan värkar inte se speciellt brydd ut. Inte när han blockerar dörren med massa saker i alla fall. Amy kom att tänka på en sak, eller snarare någon. Hon sträckte på halsen och såg tillslut, till sin lättnad, den lilla flickans huvud. Hon lyfte upp Maudie och tittade in i hennes ögon. Hoppades att flickan inte sätt något av barnen som blivit dödade.

Robin förstår inte riktigt vad som just hänt. Men Maudie står där, hon verkar inte ha sett något. Kanske märkte hon inget. Det hade varit underbart, han vill inte se henne ledsen. Nästan som om hjärtat brister när hon blir ledsen, även om Robin inte riktigt kan förklara det.

Hennes oskyldiga ögon mötte Amys. Det oförstående ansiktsuttrycket verkade berätta att hon inte sett något. Amy la ömt sin hand på Maudies kind och log, så mycket hon förmådde just då. Men flickan svarade med ett litet leende som nådde ända till ögonen. Hon satte ner henne och märkte att Buck var färdig med att blockera dörren. Nu letade han igenom den dunkla hallen de stod i efter något som kunde lysa upp den. Typ en lampknapp.

Robin flyttar sig åt sidan när Buck ska komma och leta där också.
"Ah, du stod ivägen." Konstaterar Buck och klickar på knappen. Ljuset flimrar till en aning innan det blir stabilt och lyser upp den dystra korridoren.

"Jag antar att vi fortsätter genom korridoren" sa Amy efter att ha tittat sig omkring på väggarna där det hängde tavlor som hon inte sett innan Buck tände lampan.
Hon tittar ner på sitt ben där Maudie nästan sitter fastklistrad. Bättre det än att hon virrar bort sig, tänker Amy med ett litet leende mot flickan.

Ingen verkar vilja gå först, och Buck verkar vara relativt distraherad så till slut väljer Robin, i sitt stilla sinne, att gå först. Först då verkar några andra äldre killar och tjejer hänga på. Robin inser dock att han utvecklat en paranoia för hörn, det finns alltid något bakom hörnen. Så när en äldre tjej svänger runt hade han förväntat sig ett skrik, eller något. Men det kommer ingenting och Robin går in i en dörr som finns i den nya korridoren.