Det enda jag begär

Nät kommer mer?

MEER!!!VILL LÄSA MEER!!!!

Pleeeeeeeeeeeeeeeeezzzzzzzzzzzzzzzzzz!!!!!!!!!!!! Skriv mera ! ♥

Har dåligt samvete för att jag inte skriver kommentarer, men jag älskar ffn och läser alla kapitel.

Kap 18
*Sandra*
Remus stod och lutade sig mot trappräcket. När han såg mig sken han upp började gå mot mig. ''Hej...'' sa jag och vi började gå bredvid varandra. Vi kom ut och började gå mot hogsmead, där konserten var. Efter en stund var vi framme och han gav biljetterna till tjejen som jobbade. Hon log mot honom men gav mig en hård blick. Jag log försiktigt och gick in. Där inne var det nästan fullproppat, och efter bara några minuter började bandet spela. Jag stampade takten och log. Samtidigt kom Remus fram till mig men en läsk. ''Jag antar att du inte dricker öl?'' ropade han och drack sin. ''Då antar du fel!'' skrattade jag och tog ölglaset från honom. Sedan tog jag en stor klunk och skrattade igen. Han tittade förvånat på mig en lång stund, sedan log han. ''Okej!, kom, i sätter oss!'' ropade han och pekade på ett bord. Plötsligt såg jag James, Sirius och Peter komma gående. ''Så du fick med henne?'' Ropade James högt och skrattade. Det var något med det som fick mig att bli illa till mods. Jag satte mig bredvid Remus och de andra tre satte sig vid de övriga stolarna. ''Jag visste inte att de skulle med'' Viskade jag till Remus. ''Inte jag heller'' viskade han tillbaks. James hade satt sig på stolen bredvid mig och plötsligt la han armen om mig. ''Remus, tro mig, jag vinner henne, det vet du! Jag vinner alltid!'' skrattade han och jag sneglade på Remus ansikte. Det utstrålade ilska, hat och sorg på samma gång, medans James ansikte var triumferande och självbelåtet. Sirius var nonchalant och satt lugnt och tittade på oss. Peter satt stelt och bara glodde. Det blev för mycket. Jag ställde mig hastigt upp och skrek ''Tror ni att jag bara är ett föremål, som inte har några egna tankar och känslor?'' Jag slog James i ansiktet med knytnäven och välte hans stol. Sedan rusade jag iväg. När jag sprungit en lång bit stannade jag och flämtade efter andan. Plötsligt hörde jag Remus oroliga röst. ''Sandra, hur mår du?'' Jag svängde runt och måttade ett slag mot hans huvud men han fångade handen och vred armen så att jag bara kunde stå still om jag inte ville bryta den. Men det gjorde inte ont. ''Förlåt, James hade druckit.'' Viskade han och jag såg att tårarna rann nerför hans kinder. Jag stampade honom på foten och han släppte min arm. Sedan vände han sig om och började gå. ''Vart ska du?'' frågade jag. Han svarade utan att vända sig om. ''Någonstans.'' Jag tittade förvånat på honom. ''Skulle inte du bjuda på middag?''


Vad tycks?

Super!

Awesome!

Jättebra.

Jätte bra!!
*Bevakar* MEEER!

Jättebra!