PRS mellan Sideswipe och Ginny!!!!

((Men Hazel säger inget wow, so deal with it.))

((Men jag vill!!!!!! Varför kan hon inte få vara mänsklig?!))

((Du bestämmer inte över min karaktär! Du har fått skriva saker som min karaktär gjort, har du tänkt på att jag kanske inte vill att hon ska göra de? -.-
Hon är mänsklig, men du får tycka hon är en robot om du vill. I don't care anymore.))

((... Jag vet inte mer... Jag vill bara impa, få Hazel att tappa sin solida fasad (Inget illa ment) för en ända sekund... Jag kan ändra, men kan jag ändra till något annat? Jag vill att hon ska "göra" något som visar att hon tycker det är coolt. Bara nåt litet. Snälla?
Jag vill inte liksom 'mess with your cheracter" och jag axepterar att hon är alvarlig, men en person som är allvarlig hela tiden (fortfarande inget illa ment) är inte lika kul som karaktär.
Jag gillar Haz, hon är kul! Men jag (du behöver ju inte tycka samma sak) vill att Haz ska visa bara en liten glimt av en annan sida!!!!!!!))

((Jag fattar, men meningen är att Hazel är allvarlig typ hela tiden. Och mitt inlägg visade ju att hon tyckte rummet var cool. Hon har en annan sida, men den visar hon bara när hon hänger med vänner eller är med sin familj (som nu är död förutom Mr Scary Thompson). Sedan hennes föräldrar dog så har hon blivit så här. Men med tiden, ju mer bekväm hon blir med livet på Pentagon kommer hon mjukna lite. Så snälla kan du bara ändra det?

Kan vi skriva vidare? ))

((Okej... MEN JAG HOPPAS ATT DET ÄR SNART!!!!!!))

Vi går genom det 'blåa rummet' som det kallas eftersom det är upplyst med neon-aktigt ljus.
Jag öppnar dörren till konferensrummet och Vi går in.
"Välkomna soldater! Jag har kallat in er för att ett krig närmar sig", säger Mike. "Och ni är de mest kvalificerade soldater jag har."
Nick lutar sig framåt i stolen. "Vänta lite. Så du menar att vi ska ut i krig?"
Mike stannar upp och ser på Nick. "Och vad gör du här? Om jag mins rätt så tillkallade jag ändas Emmony och Hazel."
"Men..." Nick ser förvirrad ut.
Mike slår näven i bordet. "Inga men, Nott! Den ända andledningen till att du är här är för att din så kallade flickvän rekruterade dig och din bror. Så om du vill behålla din plats här så föreslår jag att du lämnar rummet. ÄR DET FÖRSTÅRT!?"
"Jag, sir!" Nicholas reser sig upp och försvinner ut ur rummet.

((What? Skulle vi få reda på om kriget? Jag trodde de skulle 'go behind our backs' (aka inte berätta för oss)?))

Hazel följde Nick med blicken tills han var ute och rummet, och gav sedan hennes så-kallade farbror en blick som skrek: "Seriously?"
Hon viskade till Emmony:
"Ska det där föreställa min farbror? Vill du byta med mig?"

((Jag tänkte att de kunde få reda på att det var på väg... Jag hade aktually glömt... Man jag hittar på något!!))

En stund senare så sitter vi i matsalen och pratar med Tom.
"Vad är detta förnåt!" viskar jag och tar en tugga av maten.
"Fisk..." säger Nick och grimaserar.
"Inte fisken pucko! Kriget."
"Jag vet inte..." Tom rynkar pannan.

((Ok))

"Jag undrar varför han kallade på oss. Jag har fått intrycket av att min...eh... Måste jag kalla honom 'farbror' förresten?... inte tycker om oss ungdomar så mycket." Sa Hazel och tog en tugga av fisken. "Nick, du har rätt, den här fisken smakar konstigt..."

Peter nickar. "Ja... Jag är inte säker på att det är fisk." Han skjuter matbrickan ifrån sig.
"Mike är inte så förjust i barn." Kliyde, en av soldaterna som var med på mötet, petar med skeden i sin mat. "Det kanske är kyckling?"
"Ja! Kycklingmos!" utbrister Nick och trillar än en gång av stolen.
"Kan vi sluta prata om maten?" Mitt försök att vara allvarlig slutar i att alla skrattar hejdlöst.