Perfection in a human body - Bellatrix Lestrange (SV)

Voldie måste komma och hjälpa henne!!

Oh my gosh vad spännande! Där får du ju inte sluta

Voldy måste rädda henne!!

Oj, vad bra!

(Och tvärt emot många andra tror jag inte Voldemort tänker komma, utan något alldeles helt oväntat och inte så logiskt kommer hända)

Super bra!!!

Voldemort måste komma. Jag ska skriva en berättelse om en ung häxa och du ger mig massor inspiration!!

Ny läsare! Du skriver lika bra som du sjunger! Alltså Super Awesome! Skulle kunna skriva jättemycket om hur bra det här är, men är inne på mobilen, så det skulle bli lite jobbigt för mig. Du skriver helt enkelt jättebra!

Har ingen riktig kritik att ge, kanske att ha stycke underledning så att det blir enklare att läsa

Elina Potter, åh, har du fått inspiration av mig? Oj, det värmer verkligen att höra! cc:

Elma00, haha, är vi vänner på Mugglis? Tack så hemskt mycket för berömmet! Kul att du har hittat hit till min fanfiction annars ^^
_______________________________________
Bellatrix gjorde allt för att få luft, medan hon såg på när John flinade åt hennes trollstav som var i hans ena hand medan han tryckte sin andra hand mot Bellatrix' mun som gjorde att hon inte fick luft och blev fastnålad mot väggen.
Morgan reste sig från väskan.
"Den är mycket större än man tror att den är. Vi tar den till pensionatet och letar runt i den där."
"Självklart är den enorm. Jag använde magi på den", tänkte Bellatrix bittert. Hon försökte hålla sig lugn trots att paniken började växa.
"Ska vi slå ner henne?", frågade John av Morgan. "Hon kan skvallra till snuten."
"Slår du damer, John?", frågade Morgan skämtsamt. Bellatrix skulle ha andats ut om hon haft någon luft att andas ut. Men till sin förskräckelse såg hon John och Morgan flina illmarigt till varann. John släppte henne och hon drog in så mycket luft hon kunde.
"Ni trodde att jag skulle skrika, va?", frågade hon bistert. Hon bestämde sig för att få stryk med stolthet. Morgan, som var betydligt större än John, backade och började kavla upp ärmarna.
Bellatrix skrattade avmätt.
"Förstås ska den större spöa mig! Ni är så fega. Men visst, slå mig, sparka mig, vad ni vill, bara ni hör mig i ert huvud efteråt."
John och Morgan såg på varann och såg ut som om de tyckte hon var tokig.
"Tyst nu, så ska du få ett nytt ansikte", sa Morgan och grinade.
Bellatrix svalde. Hon hade inga fler argument.
"Tom, säg att du är kvar!", tänkte hon desperat. Till hennes enorma lättnad hörde hon en tyst skrockning i huvudet.
"Ja, jag är här", svarade han. Bellatrix skrattade tyst. Morgan hade stannat och nu stod han och John och glodde på henne. Det syntes att hon pratade med någon. Även om inget hördes.
"Vad ska jag göra?", frågade hon.
Morgan började tröttna och spottade i nävarna. Som om något större behövdes för att slå ner en späd tonåringstjej.
"Sparka honom du vet var", skrattade Voldemort. "Det gör ont, jag lovar.
"Har en kärring sparkat dig?", frågade hon och flinade öppet. Hon hann just säga det när Morgans knytnäve sköt ut. Hon skulle till att skrika, men stod emot och duckade så fort hon kunde. Han samlade sig och skulle till att slå till igen, när Bellatrix fick en idé och yttrade sig.
"Vänta lite! Får jag be om en sak?"

Jättebra

Voldy kom inte :'(
Suuuuuper bra!!