Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

((Datorer är dumma ibland XD))

Deianeira gick runt i skogen, letade efter pinnar till ved. Men mest funderade hon.
Vad fick Alexis, och varför verkade han så spänd? Vem var han egentligen? Och hur mådde Euklides, fadern, där hemma i Delphi?
Deianeira var glad för sin nya pilbåge, och sandalerna skulle verkligen komma till nytta. Men samtidigt fylldes hon av fasa; Du ska använda gåvorna gudarna sänt. Profetian höll på att slå in. Eller menade den andra gåvor?
Hon visste att hon borde berätta för Alexis. Oraklets vision hade visat de tillsammans, så förmodligen var han med i profetian. Han hade rätt att få veta. Så varför kunde Deianeira inte bara berätta det?
Efter att ha bett till Artemis, Jagandets Gudinna, så sköt hon några harar som de kunde äta.
Med hararna i ena handen och veden i famnen gick Deianeira tillbaka till lägret. Hon kände inte som att hennes huvud blivit klarare, men det kändes ändå bättre.

((Jao. XD))

Alexis hoppar ned från trädet med en fågel i ena handen när Deianeira kommer. Han hade testat tråden, och om han blev nöjd! Giftet verkade genast, men det hade varit en aning frätande och därför låg det ett fågellik längre bort. Men när han frågat om skarp tråd fick han en verkligen knivskarp som högg sönder det den träffade. Vilken snabbt fick honom att dra tillbaka den. Till slut fick han tillbaka den klibbiga tråden och fick fatt på en fågel. Det var av misstag, men han fick tag på den ändå och bröt dess nacke när han märkte att han skadat den med tråden.
"Fick fatt på en fågel med mitt... kan man kalla det armband?" Säger/Frågar han tvekande.

"Armband?" Deianeira studerade nyfiket Alexis nya armband. "Vad kan det göra?"

"Skjuta trådar." Säger Alexis med en axelryckning. "Sylvassa, klibbiga, giftiga - de är de tre jag är säkra på. Men giftet trasar sönder offret på något konstigt sätt." När han säger de olika sorterna av tråd ändrar tråden färg under tiden. Den stannar på grön eftersom det var det senaste han beordrade. Men han ändrar den snabbt till klibbiga eftersom han är lite rädd för att han kanske råkar skjuta Deianeira med tråden annars. "Fast det är inte mycket mot en båge."

Deianeira stelnade till. Tråd?
Spindlar.
All färg från hennes ansikte rann iväg, och hon stapplade bakåt.
Spindlar var nog det ändå som verkligen skrämde henne. Hon brukade kunna hålla rädslan i schack.
Snabbt maskerade Deianeira ansiktet.
"Öh, lite sömnig." Bortförklarade hon sig, men kunde inte sluta stirra med fasa på Alexis nya armband.
Deianeira kastade ner all ved på marken och började tända en brasa med hjälp av två pinnar och en bön till Hestia (brasans gudinna, men Hephaestus är eldens gud..). Snart sprakade elden till liv, och Deianeira började tyst grilla hararna.
Hon hade varit idiotisk, som låtit Alexis se hur rädd hon var. Hälften var ju Athenas fel, för sedan hon förvandlade Arachne till spindlarnas moder hade Arachne skickat spindlar för att hämnas på Athenas barn. Men Deianeira hade andra dåliga erfarenheter av spindlar.

En gång, när hon var ett år gammal, hade hon och hennes pappa varit i skogen. En promenad, bara, för att Euklides ville så gärna att hans dotter skulle uppleva världen utanför palatsets murar och skönheten i naturen.
Men plötsligt så gick solen i moln, mörka moln som inte såg ut som alla andra. Skogen föll i skugga, och ut ur trädstammar och buskar hade tusentals små spindlar krupit ut, och omringat Euklides och Deianeira. Då hade Euklides sträckt ut armarna mot himlen och sagt något som Deianeira inte förstod. Det var först år senare, när hon hade lärt sig latin, som hon förståttt vad Euklides ropat: Förbanna Arachne, Pallas Athena, som försöker hämnas på dotter istället för gudinna.

Liknande händelser hade hänt genom åren. En gång när Deianeira var åtta år gammal, hade hennes kusin (som var i samma ålder) varit på besök och de hade lekt tillsammans i rosengården, hade kusinen gått sin väg och sedan kommit tillbaka med en enorm, hårig spindel. Barnets ögon var helt guldfärgade, och med en röst som inte var hans hade han sagt: "Ta spindeln nu, Dotter av Athena, så ska vi se hur modig du egentligen är."
I ren panik hade Deianeira slagit till kusinen och sprungit in i slottet skrikandes.

Den senaste händelsen hade varit när hon var tolv år gammal. Hon hade varit i skolan, och deras lärarinna, Beralesiusa, hade helt plötsligt förvandlats. Hon fick åtta ben, flera mjölkvita ögon, och ur ansiktet sprutade äckliga spindelliknande saker ut. Ingen i klassen hade märkt något, alla bara läste vidare i sina böcker, men spindeln hade vänt sig mot Deianeira, skrattat ett hemskt skratt och sagt: "Nog har du arachnophobia*, flicka. Du kommer aldrig besegra mig!"
Deianeira hade svimmat av fasa, och när hon vaknat upp och frågat sina klasskamrater om vart Beralesiusa tagit vägen, hade de blankt stirrat på henne och sagt att de aldrig haft en lärarinna som hette Beralesiusa.





((* Spindelfobi. Hittade namnet på Google och tyckte dte lät bra XD
Sorry att det var så långt inlägg...

Nu har både Alexis och Deianeira Arachne efter sig X) Hon måste vara ett av monstrena på Atlas sida som de ska döda... Vi kan ju säga att hon har fått en profetia om att två tonåringar kommer mörda henne under ett krig mellan gudar och titaner eller något? XD))

(( I actually knew that! *boxa i luften av glädje* Undrar hur reaktionen blir om hon får reda på att han är kallad "Spindeln". x3 ))

Alexis betraktar Deianeira ingående. Han försöker liksom förstå varför hon reagerat som hon gjort. Men bortförklaringen verkade tam. Riktigt tam eftersom jag inte tror att man bleknar på så vis av trötthet. Det vet ju inte hon men som erfaren tjuv vet man ju ungefär hur en människas reaktioner på skräck är och ser ut som. Men Alexis låter det vara, för oavsett om han är nyfiken eller inte är han relativt säker på att han var orsaken. Han håller i fågeln och till sin extrema förvåning verkade den inte vara död, eftersom den plötsligt sprattlar i hans händer. Överraskningen får honom att rycka till och släppa den. Samt att han, nästan, drar upp höjd gard. Men fågeln flaxar iväg.
"Kan jag inte ens nacka en fågel?" Tänker han bistert.

(Förklaring: Han hade inte nackat den på rätt sätt, nacken var inte helt bruten och fågel LEVDE hela tiden, aj. Stackars fågel. :< Men den flaxade iväg nu iallafall. XD)

((Ja, Arachne kommer nog hata honom också :s Och stackars fågel :c))

Deianeira stirrade in i de orangea lågorna och försökte kontrollera sin andning igen. Hon ryckte till när Alexis fågel flaxade iväg, men annars satt hon stilla.
"Berätta om dig själv." Sa hon plötsligt till Alexis. Deianeira visste inte riktigt vart orden kom ifrån, men det verkade som en bra idé för att distrahera sig från sina egna bekymmer.
"En lek." Sa hon, och den gamla vanliga glimten i ögonen tändes. "Vi turas om att fråga den andra frågor om deras liv, och man MÅSTE svara."

((Yihoo! X3 Jao... D: ))

En smula distraherad av att se om fågeln inte störtar huvudstupa på marken uppfattar Alexis bara att han tydligen ska berätta om sig själv och att de ska leka någon sorts frågelek. Osäker på regler, syfte och vad de spelar, eller leker var det, tänker han låta Deianeira starta.
"Du först." Säger Alexis tveklöst.

Deianeira höjde på ett ögonbryn.
"Okej, vad vill du veta? Du måste ställa en fråga vet du."

"Jag menade att du skulle fråga först." Svarar Alexis, vars hjärna äntligen registrerat vad som sagts. "Men visst, vem är din far?" Frågar han lättsamt, en aning skämtsamt även om det kan ses som allvarligt. Han vill egentligen bara se till att hon berättar att hon är en prinsessa. För att vara helt ärlig är han inte sorten som skulle fråga rakt ut om någons titel, men han finner det lite irriterande av okänd anledning.