Johanna and Thalia back in the Hunger Games

"Det är lugnt." mummlar Thalia och ser ner på de stora mutanterna vars käftar bara vill sluka dem och de hoppar efter dem med öronbedövande skall. Thalia biter ihop om smärtan och ser på Johanna som lägger om sitt sår. "Hur är det själv? Behöver du salvan?" säer hon oroligt till henne.

Johanna skakar på huvudet.
"Nej. Använd den du. Den är din, och inte min" säger Johanna och knyter ännu en tygremsa om såret. "Det är inte så farligt. Det bara ser farligt ut" ljuger Johanna.

Thalia himlar med ögonen åt henne. "Äh, lägg av nu va? Mina sår är bara ytliga, de blöder knappast." Sa hon argt, dock var det inte menat att låta argt men mutanterna under henne gjorde henne nervös. Thalia tog burken ur ryggsäcken och räckte den bestämt över till Johanna.

Johanna tar salvan från Thalia, och ser på den.
"Men jag kan inte ta utav dig" fortsätter Johanna envisas. "Det känns bara inte rätt."
Hon ser på tygbitarna. Det syns inget än. Bra. Om Johanna bara kunde dö innan varken Thalia eller hundarna mördat henne har hon gjort sin död upprorisk. Hon skulle ha bevisat att hon inte dött på Huvudstadens villkor. Johanna Mason ska dö på sina egna villkor, det var hon säker på.

"Ge dig nu. Annars tvingar jag dig på den." sa Thalia allvarligt men hon menade vad hon sa. Hon tänkte tvinga den på Johanna om hon så vägrade och de båda skulle falla ner från trädet och bli uppslitna och uppkäkade av mutanterna.

"Men varför? Har du inte insett var vi är? Vi är finalister, Thalia. Vad ska vi göra? En av dom måste dö. De vill ju ha sin vinnare. Fast de kanske inte behöver en" säger Johanna.

"Ja, men jag vill inte att du skall dö Johanna. Hellre att du lever än jag, jag tänker inte låta dig dö." säger Thalia förtvivlat och ser på henne.

Johanna skakar på huvudet.
"Vad har jag att leva för? Du har Thresh, och alla de andra. Du vet vilka jag menar. Vem har jag? Dig. Och du klarar dig utan mig. Det vet jag att du gör" säger Johanna och vill bara släppa kontrollen över kroppen, och falla ner och låta mutanterna mörda henne. Men Johanna känner på sig att det inte skulle gå fort, vilket bara skulle plåga henne själv och Thalia.

"Men snälla Johanna, vet du inte hur många som älskar dig?" sa Thalia och tänkte räkna upp dem i distrikt 14 men hindrade sig. "Många som du känner, de är dina vänner de gillar dig." sa Thalia alvarligt och såg upp i skyn. "Två vinnare skulle inte sitta fel." sa hon bara men hon trodde inte ens på det själv.

"Två eller inga.." säger Johanna. Hon ser upp på Thalia, sedan ner på mutanterna som försökte nå upp till dom. De kunde hoppa. De skulle antingen dö av fallet, eller av mutanterna.