I will never forget you[SV]

superawesome!!!

BÄST ♥

BÄÄÄÄÄST!

Puss på er alla mina söta läsare! ♥

Kapitel 11 - En upptäckt

Det började med att jag och Hanna gick till skolan igen när vi såg poliserna. De var utanför Sarahs hus, och vi fick syn på Sarah själv där.
Hon såg inte ut som den nya Sarah, utan hade lika långt hår som förut. Inte visste jag om att hennes hår växte ut snabbt.
Sarah fick syn på mig och skrek. Poliserna vände sig om och såg på mig. "Ursäkta damer, kan ni komma hit en stund? Hon verkar känna igen er" Polisen som talade var en trevlig man, till utseendet av att dömma.
Hanna försökte förklara att vi bara gick i samma skola, men jag gick långsamt till henne.
"Sarah...?" sa jag undrande och la en hand på hennes axel. Hon ryckte till, och sedan slappnade hon av.
Poliserna såg förvånade ut när hon började prata.
"Det var hon..." viskade hon.
Jag slängde en blick på Hanna, som plötsligt började stirra som besatt på Sarah. Jag vände mig mot Sarah igen.
"Visa mig vart ni var, imorgon okej? Du och flickan." Sarah nickade och log och Hanna började gå igen.
"Förlåt mig Ellie. Hon sa att jag skulle be om förlåtelse."

"Ursäkta mig?" Benny drog ner sin matbricka på bordet. Jag försökte ignorera honom och Hanna blängde på honom.
"Hallå?" Han skrattade och jag vände mig snabbt om. "Stick!" Min röst var oväntat hård och kall.
Benny ryckte till, men sedan log han mot mig igen. "Det är Hanna som får bestämma..." Benny log varmt och kärleksfullt mot Hanna som fortsatte att blänga.
"Stick härifrån Benny... Långt bort. Hon kommer ta honom också" Det sista hon sa var till mig. Jag ryckte till och vände mig i panik mot Benny som inte verkade förstå någonting.
"Du vet hon som kidnappade Sarah... hon kommer till dig också!" Jag nästan skrek, men Benny verkade tro att det var ett skämt.
"Ni kan inte skrämma bort mig!" Benny log fortfarnade. Hanna blängde ännu en gång på honom.
"Stick!" skrek jag igen, och struntade i att hela matsalen stirrade på mig. Plöstligt såg Benny osäker ut, och sedan la han märke till alla som stirrade.
"Du är knäpp ju..." Utan ett ord till vände han ryggen till och gick och satte sig hos några killar som ivrigt började prata med honom. Troligen om mig.

Nästa dag i tidningen stog det att en kille hade kommit hem från sin fotbolls träning och sedan fått en svårskada i huvudet. Någon blödning.
Han hade tydligen fått den efter träningen, och han kom hem två timmar efter att den hade slutat.
Jag kännde inget medlidande. Jag varnade ju honom.

Grymt! ♥
Helt freaking awsome! ♥ ♥ ♥ ♥

Sjukt superawesome

Gud, ni vet inte hur snälla ni alla är! ♥

THIS. WAS. AWESOME. [As always ^^ ♥]

Puss på dig! ♥

^ Puss på dig ♥